Barnfamiljer tvingas in i samma fålla

27 november 2012 06:00

Statens satsning på förskolan som barnomsorgsform och på föräldraförsäkringen har fört med sig både positiva och negativa konsekvenser.

Det positiva är att förskolan som verksamhet ofta är bra, även om det generellt sett finns för få personal. Det finns en pedagogisk medvetenhet och det arbetas hela tiden med att utveckla verksamheten till nytta för barnen. Samtidigt vakas det över att personalen har en god utbildning. Inom en snar framtid är det endast högskoleutbildade förskollärare som får arbeta på de svenska förskolorna. Föräldrapenningen gör också att föräldrarna kan vara hemma under barnets första år, vilket har medfört att Sveriges barnfamiljer ligger i topp vad gäller barnafödande.

Det negativa är att inga alternativ till förskolan i praktiken välkomnas. Detta leder till en likformning. Mångfalden uteblir genom att endast förskolan ekonomiskt prioriteras. Vill någon familj lösa barnomsorgen på annat sätt hamnar man omedelbart i ekonomisk strykklass. Inga pengar tillfaller den hemmavarande föräldern, varken för egen del eller för de barn som inte utnyttjar förskolan. Detta är en formidabel orättvisa och i praktiken en inskränkning av föräldrarätten.

Med ekonomiska styrmedel tvingar man Sveriges barnfamiljer in i samma fålla. Det är en otillständig politik som faktiskt tenderar det totalitära samhällets.

Trots att 96 procent av barnen redan går i förskoleklass vill man ändå tvinga de återstående 4 procenten. Detta är ytterligare ett tecken på hur föräldrarätten urholkas, alternativen stryps och att alla ska likformas i den svenska skolan.

Avvikarna, eller mer korrekt, dissidenterna, har inget annat att göra än att böja sig för övermakten eller gå i exil. Så borde det inte få vara i ett demokratiskt samhälle. Kvaliteten på en demokrati visar sig främst i hur man behandlar sina minoriteter.

Tyvärr uppvisar Sverige betydande brister. Batongliberalerna inom regeringen bryr sig inte ett smack om att ett dussintal familjer gått i politisk exil, främst till Åland, på grund av inskränkningar i familjerätten angående hemundervisning. Detta borde utgöra en väckarklocka för varje sant demokratiskt tänkande svensk. Men Jan Björklund och hans batongliberaler visar ingen som helst förståelse eller medkänsla. I stället ropar de på mer statskontrollerad tid över barnen. Det är Jan Björklunds liberala parti som är mest rabiat vad gäller att frånta föräldrarna inflytande av sina egna barn. Folkpartiet – med alliansregeringens goda minne – har drivit igenom förbudet mot förbudet mot hemundervisning.

Nu fortsätter man sitt häradståg genom att vilja tvinga alla barn in i förskolan senast vid sex års ålder. Sverige är därför i ett akut behov av en ny – frihetlig – skolpolitik.

Det räcker nu, Jan Björklund!

Lennart Lindqvist

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!