Socialliberal tystnad om läxhjälp

Efter att riksdagen i veckan röstade ja till RUT-avdrag för läxhjälp finns anledning för alla som vill kalla sig för socialliberaler att stanna upp och fundera en smula.

8 december 2012 10:59

Fördelen med avdrag för hushållsnära tjänster såsom städning är att detta bidragit till att göra en svart sektor vit, vilket gynnat alla dem som arbetar i denna bransch. Med läxhjälp förhåller det sig annorlunda. I den mån det finns en svart marknad för läxhjälp är den knappast av den storleken att det motiverar statliga ingripanden.

När staten aktivt subventionerar läxhjälp i hemmet innebär detta i stället att den modell där utbildning är gratis och där skolan ska utjämna sociala skillnader i samhället utmanas. Detta bör bekymra fler än de rödgröna partierna. Men Folkpartiet har beredvilligt accepterat förslaget.

Den liberala staten bör, för att tala med den egalitärliberale teoretikern Ronald Dworkin, behandla sina medborgare med lika hänsyn och respekt. Denna princip innebär inte att alla alltid ska ha lika. Men vi bör fråga oss, säger Dworkin, vilka skäl för ojämlikhet som är förenliga med principen om lika hänsyn och respekt.

Låt oss ta slopad värnskatt som exempel. Det är en reform som inte uppenbart gynnar de svaga i samhället. Från vänsterhåll – och även från den moderate finansministern – avfärdas sålunda avskaffad värnskatt som fördelningspolitiskt felaktig. Men detta behöver inte vara den socialliberala ståndpunkten. Slopad värnskatt kan nämligen motiveras av samhällsekonomiska skäl och av principiella skäl, flit ska löna sig.

RUT-avdrag för läxhjälp kan dock inte motiveras av sådana skäl och är därför oförenlig med principen om lika hänsyn och respekt. Varför så tysta, socialliberaler?

Sebastian Sundel

Statsvetare och liberal skribent

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ämnen du kan följa