Försvaret måste bli en angelägenhet för folket

Sverige måste kunna försvaras. Varje land behöver kunna freda sitt territorium och sin befolkning. Det är en stats allra mest grundläggande uppgift.

13 april 2013 06:48

Hur vi sedan bör göra detta på bästa sätt är en svårare fråga. Att den försvarsförmåga vi nu har är alltför låg är en insikt som sprider sig alltmer.

Att som litet land i en alltmer osäker tid stå utan säkerhetspolitiskt samarbete med andra är riskfyllt. Redan långt innan det kommer till en eventuell militär våldsanvändning blir vårt nationella oberoende begränsat.

Försvarsmakten har i vissa stycken lysande exempel. Vi har god utbildning. Våra soldater uppskattas utomlands för sin ödmjuka inställning, sitt kunnande och sin färdighet. Som samarbetspartner vid internationella insatser är vi också uppskattade. Vi har högteknologiska försvarsföretag som levererar fantastiska stridsflygplan, ubåtar, robotar och radarstationer. Men vårt eget försvar är det sämre ställt med.

Under snart två decennier har vi inte haft någon planering av försvaret av Sverige. Viktiga förmågor har tillåtits att förfalla. Vi klarar inte längre att strida i högre förband. Stridsledning och beväpning av vårt flygvapen har stora brister. Om den nuvarande personalförsörjningen inte klarar att bemanna försvaret måste vi tänka om.

Vi måste återta förmågan att strida i brigadförband. Bara brigader kan ges uppgiften att slå en fiende. Och det är först på den nivån som vi får ett mervärde av de olika funktionerna i markstridskrafterna.

I flygstridskrafterna måste det bli mer av flygtrim, stridsledning, krigsbaser, sensorer och vapen. Ett flygvapen är inte bara flyg – det är också vapen. Målet för verksamheten ska vara att bli farlig för en potentiell fiende.

Överbefälhavarens besked att vi, 2019 och under förutsättning att Försvarsmakten får mer pengar, kan försvara en del av landet under en vecka, mot ett begränsat angrepp kan naturligtvis inte komma som en överraskning för dem som verkligen följt försvarsdebatten sedan 1999.

Att återuppbygga ett nationellt försvar blir mödosamt, dyrt och tidskrävande. Det kräver ökade försvarsanslag. Det kräver också att försvarets folkliga förankring inte urholkas mer än redan skett.

Försvaret kan inte bara vara en politisk angelägenhet för fåtalet försvarspolitiker i riksdagen och de kommunpolitiker som har ett förband på orten. Försvaret och försvarspolitiken kräver ett djupare engagemang än så.

Försvars- och säkerhetspolitiken har inte alltid präglats av öppenhet och sanningssägande. Det är en viktig förklaring till ett svagt, folkligt engagemang och förlusten av det nationella försvaret. När det nu ställts i blixtbelysning genom Överbefälhavarens uttalanden måste tillfället tas tillvara.

Allan Widman (FP)
Riksdagsledamot, talesperson försvarspolitik

Niklas Frykman (FP)
Gruppledare Eskilstuna

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa