Att ge kriminella en andra chans

Artiklarna om bombmannen som råkade anställas av landstinget förbryllar. Personaldirektör Solveig Lampe anser sig inte vara nöjd med rekryteringen, men vill inte heller skylla på Manpower, som skötte rekryteringen till en kostnad av 80 000 kronor.

27 maj 2013 05:33

Till att börja med måste man fråga sig hur stort landstingets behov av rekryteringsfirmor verkligen är. Vad landar den totala summan på för ett års rekryteringar? Har verkligen inte landstinget resurser att sköta rekryteringen på egen hand? Varför inte?

Åsikterna tycks sedan gå isär huruvida bombmannen har hotat sig till en miljon kronor för att lämna sin tjänst. Är summan ens rimlig? Ifall Manpower fick 80 000 kronor för en rekrytering som gick åt skogen, ska verkligen landstinget behöva betala en miljon kronor för misslyckandet?

Sedan kommer det stora dilemmat, är det verkligen fel att anställa en person som tidigare har varit dömd till fängelse? Om inte landstinget är berett att ge människor en chans, vem ska då göra det? Varför skulle privata arbetsgivare göra det om inte landstinget gör det? Eller är tidigare intagna att betrakta som fullständigt oanställningsbara? För vilka signaler skickar artiklarna om den misslyckade rekryteringen egentligen ut? Vilka risker uppstår ifall personer som tidigare varit dömda för brott exkluderas från arbetsmarknaden?

I en tid med hög arbetslöshet där allt fler arbetsgivare begär utdrag ur belastningsregistret, vad händer då med personer som inte har ett fläckfritt förflutet? Att landstinget anställde en person som har varit dömd för ett brott är i sig självt en icke-nyhet. Landstinget bör inte exkludera personer enbart för att de har avtjänat ett fängelsestraff. Straffet för brott är själva fängelsestraffet. Har man sonat sitt brott bör man få en ärlig chans att rätta till sitt liv. Varför skulle folk annars friges?

Visst bör det finnas undantag, och kanske borde bombmannen ha varit ett sådant. Men vad händer ifall före detta kriminella personer inte får en chans att arbeta? Ska de tvingas söka ekonomiskt bistånd livet ut? Är inte risken i sådana fall väldigt mycket högre att de återfaller i kriminalitet, till hela samhällets förlust?

Kristofer Lines

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!