Stötande särbehandling av kriminella

Brottslingar får skadestånd som är utmätningsskyddade

7 december 2013 05:00

Återigen har en kriminell fått ersättning av Justitiekanslern (JK) – 39 000 kronor. Denna gång en fängelsedömd gängledare i Eskilstuna. Han dömdes till fyra års fängelse för narkotikabrott, men friades för andra brott. Personer som lever i kriminella kretsar, ständigt misstänkta, ofta dömda och ibland frikända på vissa åtalspunkter, får skadestånd per automatik. Nog är det märkligt att en person som döms för sju av åtta misstänkta brott, kan få ersättning av JK för att det åttonde brottet inte går att bevisa.

En känd pyroman har genom åren fått höga skadestånd för att ha blivit frihetsberövad, men inte fälld. Ändå har han dömts för mordbrand och orsakat samhället stora skador och ekonomiska förluster.

Även en serievåldtäktsman kan få behålla sitt skadestånd om han friats för en av våldtäkterna, men senare fälls för liknande brott. En man friades för våldtäkt i hovrätten, men dömdes för barnpornografibrott. I tingsrätten fälldes han för båda brotten och erkände sina filmade samlag med flickan, vars ålder han sade sig vara ovetande om. JK gav honom 157 000 kronor för den av våldtäkterna som inte gick att bevisa.

Minst sagt anmärkningsvärt är fallet med den unge mannen som rymde från en anstalt och häktades för brott under rymningstiden, men friades i domstol. Trots att han redan var intagen på anstalt fick han skadestånd för den tid han suttit häktad. Men han skulle ju ändå ha varit inlåst!

Samtidigt som brottsoffer inte ekonomiskt kan täcka sina förluster så kan alltså en dömd brottsling få höga summor av staten, som enligt lagen inte kan återkräva dessa om personen inte döms senare för exakt samma brottshändelse som misstanken avsåg tidigare.

Att felaktigt frihetsberövade ska ha skadestånd av staten är odiskutabelt, men ingen ersättning bör utgå till uppenbart skäligt anhållna och häktade. Vissa personer tycks ha satt i system att sabotera polisutredningar och förlänga utredningstiden. Så kan brott som inte kan bevisas, när misstänkta skyller på varandra, bli en lönsam affär för kriminella.

Nog är det stötande att JK kan betala ut skadestånd till brottsliga personer som redan kostat staten så mycket och trots att de senare fällts för liknande brott och att det utbetalade skadeståndet då är utmätningsskyddat. Det lidande brottsoffret kan inte vänta sig en krona. Den kriminelles kapital får inte röras.

Ett offer som drabbats av rättssystemets fel får ingen ersättning.

Problemet påtalade jag bland annat i Eskilstuna-Kuriren 1994: Ska svenska staten belöna kriminella? Artikeln uppmärksammades av en moderat riksdagsman som sedan föreslog en lagändring. Resultat: Om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder 11§ (1998:714).

11§ Den som har varit utsatt för en frihetsinskränkning på grund av misstanke om brott och fått ersättning enligt denna lag är skyldig att betala tillbaka det mottagna beloppet, om han eller hon senare döms för gärningen...

Vid förfrågan kände JK inte till att något fall prövats när det gällde återkrav. Inte heller fick JK veta vilka skadeståndsmottagare som senare fällts i domstol för samma brott. Staten betalade alltså ut, men krävde sedan inte tillbaka de utbetalade beloppen.

Lagen måste skärpas!

Monica Dahlström-Lannes

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!