Skyddsjakt handlar om samexistens

Rovdjursförvaltning handlar inte om vargens vara eller icke vara. Inte heller om jakt är bra eller dåligt.

20 augusti 2015 05:00

Det innebär en enorm stress för uppfödare av tamboskap i rovdjursnära områden att ständigt behöva oroa sig för sina djur, sin verksamhet samt sin personliga trygghet, genom att uppleva känslan av hot och påtryckningar från olika samhällsaktörer. Att efter ett angrepp från varg uppleva det oerhörda att behöva se och ta bort sina rivna djur påverkar människor på ett sätt som inte kan mätas ekonomiskt.

Traumat i att känna att man inte längre vågar satsa eller driva verksamheten vidare, att ens vilja bo kvar, våga släppa ut hunden, att tvingas ge upp sitt yrke och sin livskvalitet går inte att mäta vare sig ekonomiskt eller psykosocialt. Ett vargangrepp innebär även omfattande ekonomiska konsekvenser genom exempelvis produktionsbortfall, extra tillsyn och flytt av djuren och kostnader för rovdjursstängsel. För djurägare som drabbats av vargangrepp den här sommaren finns det dessutom inte några stödpengar till rovdjurssäkert stängsel att ansöka om i Landsbygdsprogrammet.

Djurägare upplever ofta en ovilja eller förhalning från myndighetshåll att skyndsamt hantera ansökan om skyddsjakt, även när djurägaren gjort allt man kunnat för att förhindra ytterligare skada. Det händer även att djurägare blir skuldbelagda att inte förebygga vargangrepp tillräckligt, och beskylls därmed för att inte ta hand om sina djur ordentligt. Som om inte själva vargangreppet vore nog.

Ska vi fortsätta producera mat i Sverige med betesgående djur måste vi ha en fungerande skyddsjakt på varg när situationen kräver det. Därför är den nyligen beviljade skyddsjakten i Sjundareviret viktig. För varje timme som beslut om skyddsjakt dröjer efter ett angrepp minskar förutsättningarna att lyckas dramatiskt. Det står klart och tydligt i beslutad rovdjursproposition att "Det innebär även att socioekonomisk hänsyn ska tas och att tamdjurshållning inte påtagligt försvåras". Detta gäller såväl ekonomiskt som av psykosociala skäl för drabbade djurägare och landsbygdsbor.

Rovdjursförvaltning handlar inte om vargens vara eller icke vara. Inte heller om jakt är bra eller dåligt. Det handlar om att hitta former för samexistens mellan varg och människa. Det handlar om förutsättningar för företagande och livsvillkor för enskilda personer som bor och har sitt arbete på landsbygden. Det handlar också om var och en av oss i detta samhälle som vill kunna äta svenskproducerade livsmedel och vistas i öppna, vackra landskap där betande djur ser till att det finns ett artrikt växt- och djurliv. Det handlar om samhällets möjlighet att nå de politiskt uppsatta miljömål, av vilka flera är helt beroende av aktivt jord- och skogsbruk. Allt detta hänger samman i ett större perspektiv och då måste rovdjursförvaltningen vara långsiktig, förutsägbar och rimlig för den enskilda landsbygdsföretagaren.

Sture Johansson

Ordförande LRF Mälardalen

Margareta Malmquist

Ordförande LRF Södermanland

Sven-Erik Hammar

LRFs förbundsstyrelse

Magnus Jönsson

Ordförande Svenska Fåravelsförbundet

Gudrun Haglund-Eriksson

Vice ordförande och rovdjursansvarig Svenska Fåravelsförbundet

Karin Ericson

Ordförande Södermanlands läns fåravelsförening

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!