I Stockholm är mediantiden för utredning av en misstänkt lungcancer 40 dagar.
I Danmark, där cancer betraktas som en akutsjukdom, är tidsgränsen en vecka.
Är det brist på pengar som gör att cancersjuka – och en hel del andra – får våndas i köer?
Delvis. Ekonomisk effektivitet och nya organisationsmodeller upptar en allt större del av läkares, sjuksköterskors och annan sjukvårdspersonals vardag.
Men vi patienter vill mötas av en smidig organisation. Varje väntan på att behandlingen ska sättas igång kan upplevas så ångestladdad att många pratar om att leva under dödshot.
Sjukvårdens bristande respekt och förståelse för patienternas behov och rättigheter är förklaringen till att Nätverket mot cancer har bildats och för andra året i rad bjuder in till stort möte i Stockholm på Världscancerdagen den 4 februari.
De senaste veckorna har vi med medlemmars hjälp samlat exempel på hur cancerpatienter har behandlats av svensk sjukvård – inte medicinskt utan socialt eller administrativt.
Berättelserna är både skrämmande och absurda.
Några exempel: Christina, 51, Malmö, får besked om cancer. Under fem veckor genomförs olika tester och provtagningar. Med planering skulle samtliga besök kunna genomföras på en och samma eftermiddag och Christina slippa såväl oro och ångest kring hur hennes cancer ska behandlas, liksom alla resor till sjukhuset. Men fem besök utspridda över fem långa veckor passar sjukvårdens organisation bättre.
Tommy, 61, Stockholm, kommer till primärvården med svår hosta. Får penicillin och blir lite bättre men är snart tillbaka igen. Ny penicillinkur, nu lite starkare men samma resultat. När läkaren vill sätta in penicillin en fjärde gång säger Tommy nej, hamnar till slut på akuten och får flera månader efter sitt första besök hos primärvården diagnosen lungcancer.
Eva, 23, Borås, uppvisar cellförändringar vid sin första rutinkontroll, den som alla kvinnor erbjuds för att upptäcka och förebygga livmoderhalscancer. Provet tas om, och Eva får det lugnande beskedet att allt ser normalt ut. Tre år senare är Eva på rutinkontroll igen och berättar i samband med cellprovtagningen att hon har värk och blödningar. Hon uppmanas att komma tillbaka om hon får feber. Efter en vecka ringer hon akut till sjukhus, blir inlagd och opereras så småningom för livmoderhalscancer. Ett mer finkänsligt så kallat HPV-test, som direkt ser om en kvinna har något av de två virus som orsakar en överväldigande majoritet av all livmoderhalscancer, hade sannolikt visat att Evas cellförändringar redan vid 23-års ålder var förstadier till cancer och hade kunnat förebyggas. Trots att det sedan många år finns säkrare HPV-test fortsätter landstingen att använda de gamla – och mer osäkra – cellproven.
Regeringen har tagit initiativ till en översyn av cancervården i Sverige. Bland annat har regionala cancercentrum, RCC, bildats. Endast RCC Syd har en företrädare från patientsidan i sin styrgrupp. Nätverket mot Cancer uppmanar styrgrupperna i varje RCC att ta in patientföreträdare.
En person som kommer till vården med smärtor i bröstkorgen tas om hand direkt eftersom det kan röra sig om en akutsjukdom – hjärtinfarkt.
Nätverket mot cancer framför krav på att regeringen åtminstone eftersträvar att behandla cancer som vårt grannland Danmark gör, som en akutsjukdom.
KATARINA JOHANSSON
samordnare Nätverket mot cancer och
ordförande Nätverket mot livmoderhalscancer
LENA ZETTERLUND
vice ordförande Blodcancerförbundet
BO KARLSSON
ordförande ILCO Riksförbundet
för stomi- och reservoaropererade
Tommy Björk
ordförande Lungcancerföreningen Stödet
Karin Jonsson
ordförande RMT,
Riksförbundet för Mag- och Tarmsjuka
Åse Rinman
ordförande Svenska Hjärntumörföreningen