Hemmafruhets med lyckligt slut 

av Åsa Petersen

Min relation till tv-serien Sex and the City är passionerad. Vid premiären 1998 avfärdades den som ytlig underhållning. Men särskilt i USA fick den ett omistligt feministiskt värde. Huvudpersonerna Carrie, Miranda, Samantha och Charlotte manifesterade sexuell frigjordhet och ställde sig själva som kvinnor i centrum av världen.

12 april 2012 06:15

Det var bilderna från Sex and the City som först förde mig till New York, staden som under åren har utvecklats till en av mina stora kärlekar. Samma bilder får mig fortfarande att se film efter film med Sarah Jessica Parker, Carrie i Sex and the City.

Hennes track record som filmstjärna är väl inte direkt lysande. Därför var mina förväntningar på den romantiska komedin ”I don’t know how she does it” mest av det nostalgiska slaget.

Inte minst som jag hörde hur filmen sågades av recensenterna under min senaste resa till New York. STRUNT! ropade de.

Döm då om min förvåning när jag bara efter några minuters speltid kan konstatera att denna på ytan sockersöta historia om en amerikansk kvinna som försöker få ihop den perfekta karriären med det lyckliga familjelivet i själva verket är en stenhård uppgörelse med det amerikanska hemmafruidealet.

Sarah Jessica Parkers rollfigur är en av Bostons skickligaste finansanalytiker. Men eftersom hon dessutom har två barn ber hon om ursäkt och säger tack dagarna i ända. Förlåt att jag inte hann baka själv till skolfikat.

Tack för att du köper idén om mitt aktieprogram trots att barnen har gett mig huvudlöss. Förlåt, förlåt, förlåt! Tack, tack, tack!

Det slutar lyckligt så klart. Men lyckligt på ett jämställt sätt. Både det kvinnliga finansstjärnskottet, hennes chefer och hennes man måste offra något för att få vardagen och affärerna att gå ihop.

Och det som ringer i mitt huvud efteråt är när Sarah Jessica Parkers rollfigur förklarar varför hon har valt finansbranschen: I slutet av dagen är det siffrorna som räknas. Inte könet.

Glappet mellan det amerikanska hemmafruidealet och den svenska yrkeskvinnan är stort. Men huslighetstrenden är ändå starkare än på länge.

Det börjar bli tveksamt om svenska yrkeskvinnor kan vara lyckade utan att ha skinande vita hem med hembakade cupcakes i frysen. Vi förväntas inte vara hemmafruar, men vi förväntas bete oss som sådana.

När samhällskritik tar vägen via populärkultur blir resultatet ofta överraskande slagkraftigt. Sarah Jessica Parker är fortfarande en av mina feminist- ikoner.

Åsa Petersen är författare och frilansjournalist.

asa@asapetersen.se

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!