Men människor har i alla tider levt polyamoröst, alltså haft flera kärleksrelationer samtidigt med alla inblandades samtycke.
Dagens Nyheter Insidan gör därför en välgärning när de skildrar polyamori som ett faktum i samhället. Polyamorösa Krister Svanlund berättar att han inte delar in sina relationer i ”flickvän” eller ”kompis”. Varje relation är unik och existerar parallellt utan inbördes hierarkier.
– Genom att undvika hierarkier är det lättare att umgås med alla människor på ett jämställt plan.
Detta sätt att leva tillsammans kräver kommunikation – att ta hänsyn till varandras behov och önskemål. När Krister Svanlund träffar en ny partner påbörjas en förhandling. De pratar om hur ofta de ska ses, vad de vill göra när de umgås och beskriver vilka förväntningar de har på relationen.
Att kommunikation är en bärande del av polyrelationer bekräftas av psykologerna Louise Egelstig och Daniel Gustafsson. De har djupintervjuat ett 20-tal polyamorösa personer och kommit fram till att gruppen är heterogen.
– Men en sak vi fann var att alla deltagarna hade ett väldigt reflekterande och problematiserade förhållningssätt […] De funderade mycket över känslor och relationer och de lyfte fram vikten av att kommunicera, säger Louise Egelstig i DN.
Jag blir alldeles varm när jag läser det. Vad kan vara viktigare när man blir kär än att prata öppet om hur relationen ska se ut, så att alla inblandade parter kan må så bra som möjligt?
Människor i heterosexuella tvåsamhetsrelationer missar ofta att samtala på det sättet. När en kvinna träffar en man och de bestämmer sig för att leva med varandra finns ett helt batteri outtalade förväntningar och krav. Normerna sitter så hårt att de blir osynliga. Det ”ska” bara vara på ett visst sätt.
Det gör oss ofria. Föreställningar om hur ”riktiga” män och kvinnor är – och hur de interagerar med varandra – håller liv i ojämställda könsroller. Individens särart går förlorad när osynliga normer styr. Då är det lätt att känna sig kvävd och börja skava mot varandra.
Lagstiftning och samhällsdebatt kan göra mycket för att skapa ett jämställt samhälle där människor får vara sig själva i första hand, inte sina kön. Men det är i vardagen, i relationen till våra närmaste, som vår förmåga att respektera och ta hänsyn till varandra sätts på prov.
Vi som definierar oss som monogama har mycket att lära av polyamorins reflekterande förhållningssätt till relationer. Även de som lever tvåsamt skulle må bra av att inte ta något för givet.
Åsa Petersen är frilansskribent och författare.