Hon och han, hän och hen

Av Åsa Petersen

Av ren nyfikenhet går jag in på Eskilstuna-Kurirens webb och skriver in sökordet ”hen”. Jag hittar det i en ledare från förra veckan om att fritt vårdval kan korta vårdköerna.

27 september 2012 06:00

”En patient som fått en remiss kan då välja till vilken logoped hen vill gå, och betala subventionerat landstingspris”, skriver Alex Voronov.

Märker ni hur bra det funkar, hur odramatiskt det ser ut? I stället för att krångla till det med ”hon eller han” står det bara ”hen”. Alla fattar vad som menas och läsningen flyter på.

Maria Wetterstrand kan ha gjort det bästa inlägget i hen-debatten hittills. Hon berättar att i Finland finns inte orden han eller hon. Det heter ”hän”, och det är ett pronomen som syftar på någon i tredje person singular utan könsbestämning.

Ur Wetterstrands krönika i Dagens Industri:

”Vad är det hen-motståndarna tror ska hända om ordet används? Att alla plötsligt blir queerteoretiker?” Att ingen längre har något kön? Att barnen skadas eller inte vet om de är pojkar eller flickor? Att någon mer, ve och fasa, ska våga bryta mot könsnormer?

Barnen i Finland vet mycket väl vilket kön de har. Inte bara de svenskspråkiga barnen utan även de finskspråkiga. Och visserligen har Finland vid två tillfällen haft både kvinnlig president och kvinnlig statsminister. Men det beror knappast på förekomsten av ordet ’hän’. På det stora hela har nog jämställdhetsarbetet kommit längre i Sverige än i Finland.

Ordet ’hän’ är ingen patentlösning för jämställdhet, inte heller skapar det en nation av könlösa människor.”

Ända sedan Dagens Nyheter bestämde sig för att inte använda ordet hen – med motiveringen att det kan uppfattas som ett ”queerpolitiskt ställningstagande” – har hen-debatten rasat i sociala medier.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst argumentet: ”Hon och han har funkat utmärkt i alla tider. Varför skulle det plötsligt inte funka nu?”

– För dig, ja! har jag lust att ropa så att det ekar över hela Facebook.

Det finns faktiskt människor som inte passar in i den tvåkönsnorm som andra tar för given, som inte känner sig bekväma med att benämnas som hon eller han. De är värda att respekteras, och om ordet hen stärker deras rätt att vara sig själva är jag gärna med.

Det betyder inte att alla måste säga och skriva hen hela tiden. Inte heller betyder det, som det finska exemplet visar, att könen utplånas. Det betyder bara att språket blir friare, får fler möjligheter – och blir mer praktiskt – som i Alex Voronovs ledare.

Ord är makt, och språket kan förändra världen. Jag är inte rädd för hen. Men jag blir betänksam när folk försöker förbjuda ett ord som inte kränker någon, men som skulle betyda större frihet för många.

Då protesterar varje cell i min språkälskande journalistkropp.

Åsa Petersen är författare och frilansjournalist.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!