Efterlyses: Politiker med civilkurage

Plötsligt stod hon där, en kvinna som jag träffat för många år sedan. Med sig hade hon sin dotter, nu själv mamma med en baby på armen. Jag blev rörd när jag mindes dotterns uttrycksfulla teckningar som barn. Hon var bara fem år när hon berättade om sexuella övergrepp.

3 september 2009 06:30

Hennes mamma kämpade hårt för att skydda både egna och andras barn. Klokt konstaterade hon att ”myndigheterna ägnar timmar åt att värja sig och att hitta bortförklaringar för att slippa ta itu med fallen. Tänk om den tiden användes för att utreda ärendena istället!”

Det hade hon rätt i. Jag var nämligen själv, som polis, en av myndighetspersonerna som tyckte hon var jobbig som stod på sig. Men till slut lyssnade jag på henne.

Mamman hade i flera år försökt övertyga myndigheterna om att hennes dotter utsatts för övergrepp. Efter 18 civilmål och två brottmål fick hon rätt. En engagerad åklagare drev brott- målet framgångsrikt till fällande dom i både tingsrätt och hovrätt.

I dag är alla hennes barn välfungerande samhällsmedborgare med bra yrken och i trygga relationer. Men vilken chans hade barnen haft i dagens rättssystem?

Pappan hade redan fällts för misshandel, olaga hot och förskingring när han blev misstänkt för sexuella övergrepp på dottern. Trots detta beslutade tingsrätten att han skulle få umgängesrätt med barnen.

I sex år valde mamman att leva som flykting i eget land för att skydda sina barn. När pappan fälldes för övergreppen på sin dotter rev tingsrätten upp domen om umgängesrätten. Beslutet överklagades till hovrätten. Nu beslutade samme domare, som dömt pappan för sexuella övergrepp i hovrätten, att ge honom tillbaka umgängesrätten!

Men socialförvaltningen och 11 kommunpolitiker i Eskilstuna vägrade att acceptera hovrättens dom. De tyckte att man först och främst måste se till barnets bästa. Jag minns hur stolt jag var som Eskilstunabo, för beslutet fick stor uppmärksamhet i pressen och Uno Zetterlund (S), på den tiden kommunalråd och ordförande i socialnämnden, sa att ”Hovrättens dom säger att umgänget ska verkställas, men inte när. Det ansvaret får vi ta eftersom socialtjänstlagen uttryckligen säger att man ska ta hänsyn till barnet och slå vakt om barnets rätt. Kommundelsnämnden beslutar när umgänge är lämpligt. Det kanske inte är lämpligt förrän flickan är arton år – om hon själv vill.”

Många år senare kritiserade jag en socialchef i en annan svensk kommun. Han ville inte skydda de barn jag just träffat och som visat mig blånader och rodnader och berättat om faderns våld. Socialchefen tyckte i stället att jag visat dåligt omdöme och borde besinna mig för ”blåmärken får vi ju alla”. Barnen blev aldrig läkarundersökta och fick bo kvar hos den misstänkte pappan. Socialnämndens fege ordförande höll med socialchefen.

Ibland önskar jag den gamla goda tiden tillbaka. Var finns Unos efterföljare idag? Som tar beslut i Barnkonventionens anda och som med kraft och civilkurage vågar ta ställning. Som tar strid för utsatta barn?

Monica Dahlström-Lannes är tidigare polis.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa