Muslimska brödraskapet är fredligare än sitt rykte

30 mars 2009 07:11

I torsdags meddelade Mohammed Mehdi Akef, 81 år, att han tänker dra sig tillbaka från posten som ledare för Muslimska brödraskapet – världens största islamistiska rörelse. Det är en första klassens politisk händelse inte bara i Egypten, där han är oppositionsledare, utan i hela Mellanöstern.

Muslimska brödraskapet, al-Ikhwan al-muslimun, grundades 1928 på ett lika simpelt som effektivt recept: ”islam är lösningen”. Om muslimerna bara började leva lika skrifttroget som de gjort på 600-talet, så skulle allt annat – fattigdom, kolonialism, sociala problem – lösa sig automatiskt. Sedan dess har programmet blivit mer sofistikerat, men den fundamentalistiska grundinställningen kvarstår.

Brödraskapet har alltid haft sitt centrum i Egypten, men har ett stort antal grenar i andra länder. Mest (ö)känd är palestinska Hamas, vars självmordsterrorism och antisemitiska retorik präglat synen på gruppen i Europa och USA. Vad som mer sällan uppmärksammas är att Hamas är undantaget: Brödraskapet gör en dygd av att arbeta fredligt också i diktaturer, och manar sina aktivister att ta till vapen bara i händelse av utländsk ockupation. I början av sin existens omfattade gruppen strömningar som förutsåg en islamistisk statskupp eller revolt, men sedan 1970-talet har man insisterat oupphörligt på fredlig och reformistisk aktivism, och befinner sig följaktligen i hård idékamp mot al-Qaidas jakobinska radikalism.

Den allra hårdaste kampen utkämpar man dock med regionens många förtryckarregimer, vars demokratisering Brödraskapet gjort till sin spjutspetsfråga, i trygg förvissning om starkt folkligt stöd. I dag är rörelsen den dominerande oppositionsgruppen i många länder, inklusive Egypten, och har kontakter med regeringen i andra – man vinner hjärtan genom att kritisera förtrycket och korruptionen och, framför allt, genom att föregå med gott exempel.

Akefs landsmän lär exempelvis inte missa kontrasten mellan Brödraskapsledarens beslut att frivilligt träda tillbaka till förmån för en yngre efterträdare vald av medlemmarna, och den likaledes 81-årige presidenten Hosni Mubarak, som klamrar sig fast vid makten och vill låta sin son ärva statschefposten.

Det är en av Mellanösterns stora tragedier att Brödraskapets reaktionära religiösa projekt, i spåren av de sekulära rörelsernas misslyckande, fått en ledarroll i den arabiska demokratikampen – men det är också ett faktum som det föga lönar sig att förneka. Ändå gör EU och USA just det, och ställer i praktiken upp på de lokala regeringarnas hetsjakt på gruppen – tusentals fredliga brödraskapsaktivister har arresterats enbart i Egypten de senaste åren, utan ett knyst från den förment prodemokratiska västvärlden.

En helt annan politik har man drivit mot Turkiet, vars Brödraskapsinfluerade regeringsparti AKP har genomfört viktiga demokratiseringsreformer med europeiskt stöd. Det är just den typen av liberala tendenser inom islamiströrelsen som västliga politiker borde uppmuntra, snarare än att låna sig åt diktaturregimernas brutala och i längden fåfänga försök att arrestera sig ur dilemmat.

Aron Lund är tidigare medarbetare på ledarredaktionen.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ämnen du kan följa