Facebook som insiktsfullt klotterplank

av Kristina Emanuelsson Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Vardagligt drama attraherar. Vad vi än tycker om saken kan inte dryga 500 miljoner människor ha fel. Sen kanske inte varenda en av dessa studsar i stolen av förtjusning när de läser om makaroner och byxor som blivit för trånga. Men faktum kvarstår, väljer du Facebook väljer du människors vardag.

8 november 2010 06:30

Här pågår en kommunikation med repliker som bygger på större eftertänksamhet. Den totala bilden som omgärdar vår kommunikation med varandra när vi möts ansikte mot ansikte, den bilden delas här till hälften. Orden står ensamma, på sin höjd inramade av smileys och samma mening kan få två helt olika betydelser beroende på om den avslutas med en glad eller sur gul gubbe. Det är en del av baksidan, att det verkliga livet ersätts av ett virtuellt.

Fördelarna är dock fler än jag trodde. Jag prövade nämligen själv. Det började som det ofta gör när man testar något nytt, lite trevande, undrande. Vad händer om jag klickar här? Kan alla läsa då? Vilka är alla, mina vänner, mina vänners vänner? Kanske deras kusiner och fastrar?

Ganska omgående fick jag minnesbilder från barndomen och tiden då det samlades intensivt på saker, Carola-bilder, manicklar och bokmärken. Det slog en aldrig att man aktivt kunde börja samla på vänner. Å andra sidan fanns de ju där livs levande tätt intill och begreppet nätverk var inte lika etablerat.

I takt med att vi människor successivt isolerats allt mer och ”sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-mentaliteten” liksom ”turbotid” letat sig in i vår samhällsmiljö, har också behovet av att skapa samhörighet med andra ökat. Så på samma gång som Facebook bidrar till isolering, den ensamma individen framför datorn, är den paradoxalt nog även en motkraft till utanförskap.

Facebook för också tankarna till när man gick på muggen på gymnasiet och fastnade framför klottret på insidan av toadörren, vred och vände på sig i olika vinklar för att läsa klart. Facebook är en budgetvariant av kognitiv beteendeterapi där människor utifrån egna erfarenheter höjer blicken och delar med sig, inte bara av sina makaroner utan också av insikter och positiva affirmationer. Det är slående hur mycket värme och glädje som delas här.

Här gömmer sig också duktiga skribenter som till vardags gör något helt annat. Och nu förstår jag desto mer varför en måltid, som fotas och läggs ut för allmän beskådan kan fånga människors uppmärksamhet. Även om måltiden plockas isär i beståndsdelar och utmynnar i prat om buljongtärningar och mononatriumglutamat lyckas vissa göra dem till kreativa skapelser, som tillsammans med de goda skribenternas berättarröst, sättet att hantera språket, berör.

Kristina Emanuelsson är sociolog bosatt i Eskilstuna.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ämnen du kan följa