All heder till Björn Lymar, så ska en sann politiker agera. Du har arbetat politiskt men inte ansett dig stå över oss invånare, utan gått tillbaka till ditt arbete på verkstadsgolvet.
Jag fick nypa mig i armen för att förstå att det inte var en dröm när jag läste Eskilstuna-Kuriren.
Så börjar tankarna gå. Jörgen Danielsson skäms du inte nu? Du tillhör arbetarpartiet som värnar om den lilla människan. Det är inte lite pengar du begär i form av politikerpension.
Du är 41 år och vill försörjas av oss skattebetalare för det anser du är din rättighet men vad har du för skyldighet? Har Du sökt arbete? Eller anser du dig stå över alla andra trots att du säger dig vara socialdemokrat? I mina ögon agerar du som en pamp. Sen läser jag om andra politiker och då vänder det sig i magen.
Att gå tillbaka till sina ordinarie arbeten finns inte på kartan.
Christina Andersson (C) har inte dåligt samvete för den pension hon tar ut. Utöver
pensionen har hon 10 000 i månaden som personlig assistent till sin man. Det är tydligen skillnad på folk och folk, Du CA har varit personlig assistent åt din make i 18 år, jag har varit personlig assisten tåt min i drygt 22 år.
Man ska tydligen vara kompis med makthavarna. Min fråga blir, hur handikappad är din make eftersom du beviljats denna höga summa, inte så handikappad kanske utan att du har kunnat arbeta med politik?
Min make är blind, båda benen amputerade, dialys 3/ veckan, efter en stroke 1992 en förlamad högerhand, pacemaker, ja jag skulle kunna räkna upp mycket men av hänsyn till min make stannar jag vid detta.
Jimmy Jansson som var här på en kopp kaffe fick hela bilden klar för sig men vad hjälpte det?
Makteliten kan man som vanlig invånare inte rå på. Ni håller varandra om ryggen. Så mitt råd, ta Björn Lymar som ett gott exempel och ledstjärna, kanske ni då kan få förtroendet tillbaka.
Det är val om två år, jag har börjat förbereda för detta.
Gertrud