I går uppmärksammades hur en Varbergspolitiker, Erik Hellsborn, hemmahörande i SD, bloggat om att ”massinvandring” och ”islamisering” är förklaringen till Anders Behring Breiviks helveteshandlingar. Hellsborn är inte ensam. I insändare och webbkommentarer såväl som på debattsajter och bloggar framförs ungefär samma åsikt gång på gång på gång.
Efter att partiledningen hyssjat på honom försökte Hellsborn snygga till det hela genom att säga att mångkulturen skapar motsättningar och att det var bakgrunden till Breiviks handlingar: ”En ideologi som haft oerhörda negativa konsekvenser och de här terroristangreppen är ett uttryck för det.”
Resonemanget är ungefär lika moraliskt och logiskt bärkraftigt som att påstå att våldtäktsmän våldtar kvinnor för att det finns kvinnor.
Lite längre upp, men på samma skala, lätt maskerad i en anständighetens språkdräkt, positionerar sig, än en gång, Expressens krönikör Ulf Nilsson. Han skriver att om vi inte börjar kartlägga och tala om problemen och spänningarna i vårt eget samhälle, är risken stor att vi får uppleva samma sak som Norge. Han tar upp problem som diskriminering, gettofiering, segregering och friktioner mellan olika folkgrupper.
Alltså: om människor med ursprung i andra länder inte diskriminerades, om de inte var arbetslösa i högre grad, om de oftare bodde i fina villakvarter och mer sällan i Rosengård, då skulle en person som Breivik inte känt sig manad att mörda så många oskyldiga människor.
Det är häpnadsväckande att en av Sveriges största tidningar publicerar sådan smörja.
Snart ska terroristen och massmördaren genomgå en psykiatrisk undersökning. Kanske visar det sig att han är psykopat eller har någon annan personlighetsstörning. Men oavsett vad en sådan undersökning visar har han influerats av – och kanske själv varit med och bidragit till – ett slags nyfascism. Och den hämtar inte sin näring ur eventuella integrationspolitiska svårigheter. Den gror i en mylla av extrem men falsk patriotism, hat mot demokrati och frihet, feberdrömmar om att göra sig av med somliga politiker, samfundsledare, journalister, professorer och andra som betraktas som förrädare.
I dessa människors föreställningsvärld spelar mer eller mindre lyckad integration givetvis ingen som helst roll. Fienden ska elimineras.
Det är sant att det som kan hända i Norge, kan hända här. Därför behövs en ständig vaksamhet från säkerhetspolisen gentemot de miljöer där våldsideologier och vanföreställningar av olika slag frodas. Även om de flesta nöjer sig med en våldsdyrkande retorik, finns det några som går från ord till handling.
Att i sammanhanget diskutera integration är inte bara dumt och meningslöst, det är också att göra precis det terroristens inspiratörer vill.