Reinfeldt har rätt – förläng arbetslivet

9 februari 2012 06:46

Oppositionen och facket borde veta bättre än att ställa sig på hälarna och skrika nej. Ett friskare Sverige kräver att fler svenskar arbetar längre.

Svenskarna lever längre. Det är utmärkt men betyder också att andelen arbetande sjunker. För att få ekvationen att gå ihop måste man antingen ta ut mycket högre skatt, sänka kvaliteten i vården och omsorgen – eller så måste arbetslivet bli längre.

Detta har sagts många gånger tidigare. Men när statsministern sa det i tisdags började en stor del av etablissemanget tävla i att missförstå honom. Nyhetsredaktioner gjorde enkäter och jagade fram företrädare för fackförbund och opposition, som frustade ut missnöje över Fredrik Reinfeldts resonemang. Vilken verklighet lever han i? Hur kan han tala om ”höjd pensionsålder” när många inte ens orkar jobba till 60?

Man kunde få intrycket att statsministern ville tvinga folk att arbeta längre. Så var inte fallet. En fast pensionsålder finns inte i Sverige, däremot en rad rättigheter och skyldigheter kopplade till olika livssituationer och åldrar över 60.

I en central fråga gav dock statsministern ett tydligt besked i tisdagens intervju i DN. ”Vill du ändra 65-årsgränsen för garantipension?” löd frågan. Nej, var innebörden av svaret. Därmed borde misstanken att statsministern vill tvinga kvar människor i arbetslivet vara avförd.

Ja, rent sakpolitiskt tillförde Fredrik Reinfeldt absolut inget i ärendet. Däremot öppnade han en diskussion i en viktig fråga. Han gjorde just det många kritiker krävt av honom – lyfte blicken från den dagsaktuella politiken och talade om större framtidsutmaningar.

För visst behöver synen på arbete högre upp i åldrarna ändras. I dag förväntas människor göra karriär samtidigt som de bildar familj med barn. När så barnen står på egna ben återstår inte många år tills man börjar skymta pensionsstrecket eller åtminstone kan släppa tankarna på ett nytt karriärryck.

Det borde kanske vara tvärtom. Kerstin Brunnberg, 69, ordförande i Statens kulturråd, tog upp detta under gårdagens seminarium med Framtidskommissionen – Bortom 65:

Efter 50 har man oftast inga småbarn, bra boende, god hälsa och kan lägga all energi på arbetet medan småbarnsföräldrar borde kunna ta det lite lugnare, menade hon.

Joakim Palme, vd i Institutet för framtidsstudier, påpekade att arbetsgivare är dåliga på att värdera äldres färdigheter. Internationella studier visar att även anställda i arbetaryrken ökar sin produktivitet upp i 60-årsåldern.

Sådana perspektiv på arbetslivet gör tillvaron bättre för alla – för småbarnsföräldrar som får bättre livskvalitet, för 55-åringarna som inte längre betraktas som förbrukade på arbetsmarknaden och för hela samhället som tar bättre vara på kompetens och arbetsvilja hos äldre.

Ingen säger att alla måste jobba efter 60. En del kan inte ens göra det efter 55 eller 50. Men det betyder inte att ingen ska tillåtas arbeta till 75.

Allt detta leder förstås in på sakpolitik, ett antal frågor behöver redas ut. Hur ska morötterna för anställda och arbetsgivare se ut för att fler ska kunna arbeta längre? Hur ska socialförsäkringar och utbildning utformas?

Här kan och bör de olika samhällsaktörerna tvista. De borde dock kunna vara överens om målet: Ett friskare Sverige kräver längre arbetsliv.

Kan inte opposition och fackföreningsrörelse åtminstone acceptera det – i stället för att ställa sig på hälarna och skrika ”orealistiskt”, ”felfokuserat”, ”omöjligt”?

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!