Bekämpa brotten – inte demokratin

Organiserad brottslighet måste bekämpas på flera fronter. Kamp mot rättssäkerhet och yttrandefrihet är inte en av dem.

29 mars 2012 06:00

Eskilstunas politiska majoritet rörde upp lite damm i måndags med sin debattartikel om Hells Angels. Det mytomspunna HA intresserar och engagerar. Och det är inte fel att sätta ljuset på kriminella miljöer i staden. Samtidigt kan man resa frågor om politikernas fokus genom åren och deras demokratisyn.

Striden mot organiserad brottslighet måste föras på flera fronter. En är myndigheternas arbete. Det handlar dels om rättsväsendets insatser för att upptäcka brott och döma brottslingar, dels om samarbete mellan myndigheter för att spåra kriminella pengar och på andra sätt göra det svårt att leva ett kriminellt liv.

En annan front går där det civila samhället möter kriminaliteten i alla dess skepnader. Här krävs ökad medvetenhet bland medborgare. Det handlar om sådant som att inte köpa misstänkt stöldgods, svartsprit eller genomföra andra affärer svart – eller för den delen befatta sig med affärsrörelser med band till organiserad brottslighet.

Det handlar om att lämna tips till polisen, polisanmäla brott och ställa upp som vittne vid rättegång. Även medier har förstås en roll i att rapportera om och granska kriminella miljöer och deras beröringspunkter med det etablerade samhället. Ytterst handlar det om att minska det utrymme där brottslingar kan bedriva sin verksamhet i lugn och ro.

En tredje front är kampen mot missbruket av alkohol och narkotika – bränslet som driver en betydande del av kriminaliteten. Det handlar om insatser för att färre ska fastna i drogträsket och hjälp till dem som gör det.

På alla dessa områden finns mycket mer att göra.

Men all strid är inte bra strid. En politisk majoritet i Eskilstuna har här ägnat sig åt aktivism på bekostnad av de värden politikerna säger sig försvara. Som försöket att införa förbud mot ”kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som kan uppfattas som kriminell” i krogmiljö. Definitionen var dels glidande och godtycklig, dels förnekade människor själva rätten att markera tillhörighet till en organisation.

Kommunens beslut underkändes av förvaltningsdomstolarna som tog fasta på den grundlagsfästa yttrandefriheten även för exempelvis Hells Angels medlemmar. Vilket inte hindrade den politiska ledningen att kräva lagändringar där denna yttrandefrihet inskränks.

Ett slappt förhållningssätt till dessa demokratifrågor syns även i den utdragna tvisten om Hells Angels skylt vid klubblokalen, där kommunen aktiverar betydande resurser för att hitta en väg i lagdjungeln i syfte att hindra HA från att visa att de finns i byggnaden.

Som åtgärder mot organiserad brottslighet är det slag i luften. Även om symboler är viktiga för en organisation som just Hells Angels kan förbud av det slaget kringgås. Och kriminalitetens drivkrafter är i huvudsak andra.

En myndighet som tillämpar godtycke och ruckar på det demokratiska samhällets fundament, gröper samtidigt ur sitt förtroende och minskar sitt moraliska övertag på brottslingarna. Det är allvarligt.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!