Dygnsrytm är mer än en tablettfråga

Man vill ha resultat genast. Så man går till vårdcentralen, där läkarna tycks frikostiga med förskrivningen, även av sömnmedel till tonåringar.

13 juli 2012 06:07

Det har blivit vanligare att barn och unga får sömnmedel. Mellan 2006 och 2011 ökade förskrivningen till dem under 19 år från 5 170 personer till 13 991. Det läkemedel som ökar mest är Circadin - som främst ska användas av personer äldre än 55 år. Utvecklingen ger upphov till två frågor: Vad beror det på att så många barn och ungdomar ges sömnmedel? Varför struntar så många läkare i Läkemedelsverkets rekommendationer när det gäller Circadin och barn och ung- domar?

Om det hade visat sig att förskrivningen av de starkare läkemedelsgrupperna bensodiazepinderivat (Valium och Sobril) och bensodiazepinbesläktade medel (Stilnoct och Imovane) hade minskat i motsvarande grad, hade det kanske varit en annan femma. Den aktiva substansen i Circadin, melatonin, är trots allt ett hormon som annars finns naturligt i kroppen och tillverkas i tallkottkörteln. Ur ett lekmannaperspektiv ser det ut att vara ett bättre alternativ än bensodiazepiner, som dessutom är beroendeframkallande.

Men ökningen av melatoninläkemedel kommer utöver ökningen av Valium, Sobril och de andra. Det totala antalet personer under 19 år som fått sömn-medel utskrivet till sig har alltså ökat - med 170 procent de senaste fem åren.

Circadin är tänkt att i huvudsak förskrivas vid kortvariga sömnproblem (upp till tre veckor), och till personer över 55 år. Det rekommenderas inte till barn och ungdomar. Biverkningarna verkar vara få, åtminstone på kort sikt. Om biverkningar på längre sikt finns det få studier. Och det finns, enligt Läkemedelsverket, ingen samlad kunskap om hur läkemedlet påverkar barn och ungdomar. Ändå skrivs det ut till allt fler.

En skolläkare i Leksand undrade indignerat i Läkartidningen för fyra år sedan varför melatonin var receptbelagt i Sverige, men såldes fritt som kosttillskott i livsmedelsbutiker i USA, när medlet visat sig ha god effekt vid så kallad försenad sömnfas. Läkaren pekade ut försenad sömnfas som det största sömnproblemet hos skolbarn, att tiotusentals barn och ungdomar hade svårt att somna före midnatt oavsett hur tidigt de gick till sängs.

S v årast var det, enligt honom, under vinterhalvåret. Därpå följde svårt att vakna på morgonen, överhoppad frukost och ett halvsovande tillstånd i skolan hela förmiddagen, med allt vad det innebär. Den kroniska stress som detta gav upphov till var, enligt honom, en av orsakerna till att depressioner har blivit så vanliga bland tonåringar.

Hans analys av varför denna försenade sömnfas uppträder hos allt fler ungdomar är säkert korrekt: deras dygnsrytm har kommit i otakt på grund av en kultur där vi är ständigt uppkopplade och spelar dataspel, chattar och sms:ar till långt in på natten. Det konstgjorda ljuset om kvällarna bidrar till otakten, liksom att många ungdomar tillbringar så lite tid utomhus i dagsljus.

Att ta en tablett så att man kan somna ligger helt i linje med vår quick fix-kultur. Man har inte tålamod eller ork att försöka göra något åt problemet genom att vara ute mer, släcka lampor inomhus och se till att ha strikt sömndisciplin. Man vill ha resultat genast. Så man går till vårdcentralen, där läkarna alltså tycks frikostiga med förskrivningen - av ett läkemedel som alltså inte ens är avsett för unga.

Det är olyckligt. Det lär barn och ungdomar att man inte behöver anstränga sig för att lösa ett problem: ta en tablett i stället! Det kan bli inkörsporten till helt andra problem, där tabletten är en del av problemet i stället för lösningen.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!