Huvudlinjen i hur svenskt flyktingmottagande omorganiseras är mycket tydlig, och det talas flitigt om den: Ansvar och kostnader flyttas till staten, kommuner avlastas, samtidigt blir inriktningen på arbete och arbetsförmåga mycket större än förut.
Det förs en dialog mellan regering och kommuner. Den har gett resultat, gång på gång har ändringar gjorts just för att tillgodose kommunala synpunkter.
Huvudansvaret för mottagandet av flyktingar som fått uppehållstillstånd har flyttats till Arbetsförmedlingen, och kraven på deltagande i undervisning och arbetslivsintroduktion av olika slag har skärpts. Därmed betalar staten etableringsersättningen – pengar till uppehället under studie- och introduktionstiden.
Från 1 januari i år har det gjorts en viktig utvidgning av statens ansvar. När en person inte blir klar för att kunna söka jobb inom de två år som tidigare var gränsen, överförs den personen till Arbetsförmedlingens jobb- och utvecklingsgaranti.
Det innebär ytterligare krav på egen aktivitet för att lära sig och för att kunna söka arbete, och staten står även under den här tiden för den huvudsakliga inkomsten.
Staten ställer upp under en tid där det tidigare blev mer vanligt med kommunalt försörjningsstöd. Det är en förändring som gjorts för att företrädare för regering och kommuner talats vid. De har med hjälp av erfarenhet byggt vidare på reformen för ett par år sedan.
Varför måste dess enkla, ganska välkända och lätt insedda saker påpekas igen, och påpekas särskilt i Sörmland? Jo, det finns kommunpolitiker som gång på gång påstår att man på något sätt "inte får" ha åsikter om kommuners kostnader för flyktingmottagande och om hur staten bör täcka sådana kostnader.
Kommunalrådet Göran Dahlström (S) i Katrineholm är särskilt framträdande i att strö sådana påståenden omkring sig.
Men just de frågor han mest klagar över, om vad staten ska betala kommunerna för, är både flitigt diskuterade och ämnet för en rad politiska beslut som gör att staten skyddar kommuner från kostnader.
Det handlar inte bara om de stora besluten, Arbetsförmedlingens huvudansvar, statligt betald etableringsersättning och jobb- och utvecklingsgaranti för att påskynda integrationen och motverka att kommuner får stå för försörjningsstöd. Staten tar på sig en del tillfälliga hyresbortfall som Migrationsverket kan orsaka. Anhöriga som i en del fall, främst på grund av kaoset i Somalia, inte ansökt om familjeåterförening inom föreskrivna två år tas nu i alla fall in i den statliga etableringsordningen, till lättad för en del kommuner.
Som all arbetsmarknadspolitik är det här något som inte blir färdigt, som behöver justeras efter erfarenheterna. Staten bryr sig om kommunerna och går dem till mötes för ett gott samarbete. Göran Dahlström och andra går an som om motsatsen var fallet. Trots hans uppförande har regering och riksdag gjort ändringar i reglerna som är till fördel för bland annat Katrineholm.
Inget av detta brydde sig Göran Dahlström om när han i söndags bjöds på tillfället att breda ut sig i SVT:s Agenda. Själv får han i TV sprida mycket vilseledande påståenden, utan att utsättas för sakligt motiverade frågor. Efter detta påstår han att man "inte får" prata om ämnet. Han använder, och det är ingen engångshändelse, just sådana uttryckssätt som ingår i propagandan mot invandrare och flyktingpolitik från politikens utmarker.