Alltså: Även om det är svårt, antag att Annie Lööfs stabschef och högt betrodde spinndoktor Magnus Demervall står upp till försvar för en ledande centerpartist på regional nivå som skrivit på Facebook att judarna / indierna / muslimerna / italienarna begår våldtäkter därför att det är djupt inrotat i deras religiösa kultur. Antag att Demervall först citeras i dagspress och säger att våldtäkten som straff står i talmud / vedaböckerna / koranen / pauli brev, men sedan nekar till att ha sagt just det.
Lämnas Annie Lööf då i fred av Ekot och av SVT?
Men det är mer än så:. Antag vidare att riksdagsman Johan Linander (C), en av partiledare Lööfs närmaste, mest betydelsefulla kollegor, ledamot i justitieutskottet, intervjuas av den ledande tidningen i hemlänet och då försvarar den regionale centerpartisten och säger att "det finns inget jag anser vara fel i hans inlägg" utom möjligen något i språkbruket. Antag att Linander fortsätter: "Självklart är våldtäkt ett uttryck för judisk / hinduisk / muslimsk / katolsk kultur."
Nu gör vi testet: Skulle Annie Lööf då gå fri från mediernas intresse? Skulle hon kunna vara kvar ens ett dygn som partiledare om hon i det tänkta exemplet ställt upp och försvarat Demervall och Linander?
Men det är förstås inte Demervall och Linander. Det är som vanligt SD. Det är Åkessons hale presschef och Åkessons ännu halare kollega i den allra högsta och innersta kretsen, Richard Jomshof.
Det de med vanlig fingerfärdighet sprider ut är inbillningen att muslimsk tro gör muslimer till våldtäktsmän. Även om de backar lagom mycket har de kanske också lyckats ge mer spridning åt inbillningen att våldtäkt är påbjuden i Koranen.
Tekniken är välkänd, anklagelserna är de som förekommit gång på gång, fast måltavlorna för propagandan och fördomarna bytts ut. Motsvarande mytbildning om sexualbrott och religion riktades mot sydeuropeiska och irländska invandrare i Nordamerika – samt i stor omfattning, och i många länder, mot judar.
Åkesson gör ihärdigt det Lööf inte skulle kunna göra ens en halv eftermiddag utan att vara slut som politiker. Åkessons egen SD-ledning återanvänder i valda delar den rabiata antisemitismens formelspråk, med måltavlor anpassade efter partiets strategi. Jämsides med detta försöker de punktvis låta ibland som sossar, ibland som moderater, ibland som kristdemokrater, till och med som centermän från Olof Johanssons tid. Ytan polerar de. Kärnan är som den är.
Richard Jomshof är en ytterst central person i SD. Han var en i den lilla krets som åkte till Frankrike och deltog i hyllningarna av den beryktade antisemiten och högerextremisten J-M Le Pen, vars parti Front National även i dag hör till SD:s allra närmaste internationella vänner. Samme Jomshof var en av dem som när massmördaren Breivik begått brotten, inspirerad av sådan propaganda som även SD-ledningen spritt, påstod att morden var invandringspolitikens fel – eller "splittringspolitikens", som han halt uttryckte det i Blekinge Läns Tidning.
Detta är vad SD kan göra, och gång på gång bli daltade med, i stora medier.