I februari berättade byggchefen Tomas Johnsson att han slutar för att bli stadsarkitekt i Älvdalens kommun.
I juni meddelade Anders C Eriksson, stadsarkitekt och tillförordnad samhällsbyggnadschef, att han lämnar sin anställning i kommunen till förmån för en tjänst som länsarkitekt vid länsstyrelsen i Östergötland. Hans efterträdare Andrea Tengbrand, som tillträdde i april, har också slutat.
För tre veckor sedan fick Niklas Vestling, park- och idrottschef, i praktiken sparken. Ledningen, företrädd av kommunchef Jan Heimdahl, sa sig inte längre ha förtroende för honom.
Och nu slutar alltså Michael Murphy. Den avgången är inte alls lika dramatisk som en del av de övriga. Han går till en hög befattning i näringslivet med allt vad det innebär av framtida karriärmöjligheter. Men vänd på det. Hade Murphy ställd inför erbjudandet från Lantmännen Fastighet kunnat säga att han inte väljer bort Strängnäs kommun, eftersom det är en så stimulerande och trivsam arbetsplats?
Det går inte att komma ifrån att kommunen har personalproblem. De fem cheferna som gick före Murphy arbetade i samma del av kommunorganisationen - på samhällsbyggnadskontoret. Något står uppenbarligen inte rätt till där.
En närliggande observation är att Strängnäs kommun i sina förändringsprocesser rutinmässigt offrar chefer. Minns hur förra ekonomichefen Carmen Cornelyn fick gå 2005 under skandalartade former och med två årslöner som kompensation. Det skedde i samband med att ett nytt system för ekonomistyrning infördes. Minns hur omorganisationen på kultursidan samma år ledde till att musei- och bibliotekschef Christer Dominder samt Monica Holm, museiintendent och tidigare chef, slutade.
Ansvaret för denna chefsflykt ligger hos politikerna - och hos kommunchefen.
Så jobbar vi med nyheter
Läs mer här!