Moderaterna bör vårda arvet efter Reinfeldt

Fredrik Reinfeldts (M) antirasism har varit väldigt betydelsefull för Sverige. Under honom har Moderaterna stått upp där Socialdemokraterna tidigare vikt ner sig.

26 september 2014 05:00

Gjorde Reinfeldt verkligen rätt? Vem blir det som får överta ledarskapet inom landets näststörsta parti? I vilken riktning kommer Moderaterna nu att röra sig? Frågorna är många efter M-ledarens plötsliga sorti på valnatten 14 september. Samtidigt är det angeläget att M fortsätter på den antirasitiska linje som Reinfeldt har utarbetat.

Med Reinfeldt som statsminister har Sverige fått se de mest liberala asyl- och migrationsreglerna någonsin växa fram. Vikten av att Sverige förblir ett öppet land har gång efter annan har betonats. Sverigedemokraterna har hållits borta från alla former av inflytande i sitt politiska huvudnummer "invandringsfrågan", genom överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet. Kort sagt har Reinfeldt brutit mark. Han har visat att en moderat – en ny moderat – med stolthet och trovärdighet kan vara en brinnande antirasist.

När en liberal eller vänsterpartist försvarar asylrätten rör det sig ganska långt om att predika för de redan övertygade. Så har det inte varit för Reinfeldt. En granskning som SVT genomförde i juli klargjorde att moderatstyrda kommuner generellt tar emot färre flyktingar. En undersökning från Novus, i augusti, visade att 33 procent av dem som sympatiserar med M anser att Sverige bör minska flyktingmottagandet. Motsvarande siffra bland S-sympatisörer var 23 procent.

I en debattartikel för Dagens industri (03/07) skrev förre S-ledaren Mona Sahlin: "Att en moderatledare skulle bli en ledande antirasist var överraskande för mig. Moderaterna är ett parti som tidigare inte har visat starkt antirasistiskt engagemang och som ofta prioriterat andra värden…".

Sahlin gör det lätt för sig. Hon glömmer sitt partis historia. På 1990-talet drev Socialdemokraterna igenom ett avskaffande av den så kallade sista länken vid anhöriginvandring, som ett svar på Ny demokratis framgångar och allmänt hårdnande attityder till invandring och invandrare. Så bemötte S rasismen, intoleransen och rädslan den gången. Därefter bildade Socialdemokraterna en järnaxel med Moderaterna och förhindrade varje liberalisering av reglerna kring migration.

Men Sahlin har sett förändringen i Moderaterna och medger att den är på riktigt.

Fast visst har Reinfeldts antirasism även haft sitt pris. När SD nyligen fick 13 procent av väljarstödet i riksdagsvalet skedde den största tillströmningen till partiet från just M. Reinfeldts sommartal där han bad svenskarna att "öppna sina hjärtan" för nyanlända förstärkte sannolikt den tendensen. Samtidigt har Reinfeldt säkerligen inspirerat många av de 23 procent av väljarkåren – som slutligen valde att rösta på M – till att mer aktivt stå upp för antirasistiska värden.

Det finns personer på vänsterkanten som inte gärna vill dela den antirastiska kampen med dem på andra sidan blockgränsen. Sannolikt handlar detta till stor del om en fåfäng vilja att "äga frågan" – en direkt kontraproduktiv hållning. För att de antirasistiska idéerna verkligen ska vinna mark krävs, av uppenbara skäl, en bred uppslutning. Det är i den här bemärkelsen som Reinfeldts insats har varit ovärderlig.

När Reinfeldt nu lämnar partiledarposten har han gett M ett nytt arv att förvalta. Låt oss hoppas att partiet ser värdet i att göra just det.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ämnen du kan följa