Övermåttan nöjd

Det var en självbelåten statsminister som talade från scenen i Almedalen i går kväll. Med en välskött offentlig ekonomi och lovande siffror från opinionsinstituten i ryggen höjde Fredrik Reinfeldt regeringen till skyarna men lämnade flera viktiga frågor obesvarade.

4 juli 2010 22:11

Moderaterna arbetar hårt för att framstå som det nya statsbärande partiet, det som ser till allmänintresset före särintressena och som garanterar stabila statliga finanser. Och visst förtjänar den moderata finanspolitiken beröm. Till skillnad från de allra flesta europeiska länder går Sverige ut ur finanskris och lågkonjunktur utan att behöva genomföra åtstramningar eller höja skatten.

Goda offentliga finanser är förutsättningen för reformer. Men, den som lyssnade på statministern kunde lätt luras att tro att plus i statskassan är slutmålet för politiken. Med blicken mot framtiden lovade Reinfeldt två saker: att inga skatter, utöver de redan utlovade, ska sänkas nästa år, och att reformutrymmet ska investeras i det som brukar kallas välfärden. Det är inte mycket till viljeriktning från ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande.

Förvisso är det jobblinjen som gäller även framöver. Men med en arbetslöshet på runt nio procent hade det varit intressant att höra hur statsministern resonerar kring förhållandena på arbetsmarknaden. Inom vilka sektorer finns den största utvecklingspotentialen? Har Moderaterna några idéer om hur återhämtningen kan underlättas för landets företag? Det ska bli billigare att anställa, sa statsministern. Fast tydligen inte nästa år. Vilken är analysen av bristen på jämställdhet på arbetsmarknaden, till exempel de orimliga löneskillnaderna mellan män och kvinnor?

Överhuvudtaget gav gårdagskvällens tal intryck av att Reinfeldt är fullkomligt nöjd med sakernas tillstånd i föregångslandet Sverige, möjligen med undantaget att fler ungdomar behöver praktisk utbildning och hjälp att söka jobb.

Detta Moderaternas föregångsland kontrasterades mot oppositionens skattehöjningar och vad statsministern kallar ”bidragslinje”. Det är inte särskilt svårt att hitta fel på den rödgröna kompromisspolitiken. Men att tala om bidragslinje är delvis vilseledande. De rödgröna vill höja taket i a-kassan så att betydligt fler får ut 80 procent av lönen vid arbetslöshet. Det är en angelägen reform vars alternativ är att allt färre människor nöjer sig med den offentligt finansierade arbetslöshetsförsäkringen, något som i sin tur urholkar stödet för det generella välfärdssystemet.

Att de inkomstrelaterade försäkringarna faktiskt fungerar som sådana är, för att låna statsministerns nya favoritord, av allmänintresse.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ämnen du kan följa