Det mindre onda

Utrikesminister Carl Bildt kunde i tisdags inte landa på Kabuls internationella flygplats på grund av raketbeskjutning. Planet fick omdirigeras sex mil norrut, till den amerikanska basen i Bagram där Bildt fick kliva på en militärhelikopter för transport till givarkonferensen i huvudstaden.

21 juli 2010 20:06

Incidenten ger en bild av situationen i Afghanistan. Efter nio års utländsk truppnärvaro i landet är talibanerna tillbakapressade men inte i närheten av besegrade. Därtill är centralmakten svag liksom den nationella armén, regeringen leds av en valfuskare och den offentliga förvaltningen är genomkorrumperad.

Den USA-ledda operationen i Helmandprovinsen i söder har bara haft begränsad framgång. En större offensiv i grannprovinsen Kandahar, som var planerad till nu i sommar, har fått skjutas upp på obestämd tid. Dessa två operationer var centrala för den nya amerikanska strategin, att i stället för att primärt oskadliggöra talibaner ta kontroll över territorium och där bygga upp ett fungerande afghanskt samhälle.

Det dystra läget får politiska konsekvenser i länder som bidrar med trupp. Allt fler döda soldater och avsaknad av militära framgångar leder till krav på tillbakadragande. Även i Sverige höjs röster för att ta hem den svenska styrkan.

Här måste den gode demokraten säga stopp och belägg. Insikten om att Afghanistan inom överskådlig tid inte kan bli fredligt och demokratiskt får inte leda till slutsatsen att landet kan lämnas åt sitt öde.

I dag är det svårt att finna en initierad bedömare som tror att talibanerna kan raderas ut från Afghanistans politiska karta genom att besegras militärt. Lika samstämmiga är dock bedömningarna av vad som händer om de utländska styrkorna packar ihop inom den närmaste tiden. På kort sikt väntar ett fullskaligt inbördeskrig, på lite längre sikt blir det återgång till talibanstyre i större delen av landet. Vad det innebär för afghanerna och för omvärlden har vi redan sett.

Det internationella samfundet kan i stället välja den minst dåliga lösningen som kan kokas ner till två mål. Det ena har formulerats tydligt av USA:s president och går ut på att den afghanska armén byggs upp till en nivå där den kan hålla talibanerna i schack.

Det andra målet, som hänger nära samman med det första, talas det tystare om i politikerkretsar. Det handlar om en förhandlingslösning med talibanerna. Hur en sådan kommer att se ut beror till stor del på styrkeförhållandena mellan parterna. Den sämsta kompromissen kan bland annat innebära att kvinnornas rättigheter minskas och att talibanerna får helt ta över administrationen i vissa delar av landet.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ämnen du kan följa