Låt riksdagen välja talman - på riktigt

I går fick vi det bekräftat. Valet av riksdagens talman är en fars. Regeringspartierna och de rödgröna föreslår var sin kandidat. Alliansen håller fast vid Per Westerberg (M) och S, V och MP för fram Kent Härstedt (S). Det ger Sverigedemokraterna utslagsrösterna. 

2 oktober 2010 06:30

Den olustiga situationen är en följd av ett styvnackat uppträdande från båda blocken. Regeringen och de rödgröna har, som det verkar, inte bara misslyckats med få till en överenskommelse. De tycks ha ansträngt sig hårt för att inte komma överens.
Det fanns nämligen flera vägar till enighet, under hela processens gång. Ett eller flera partier kunde på ett tidigt stadium ha meddelat offentligt att de vill ha sjupartisamtal om talmansposten i syfte att få fram en gemensam kandidat.
När det stod klart att de två blocken tänkte föreslå var sin kandidat borde det inte ha varit svårt för någon sida att backa och stödja opponentens kandidat till en i grunden icke-partipolitisk post.
När Björn von Sydow (S) hoppade av som de rödgrönas kandidat, för att inte riskera att bli vald med stöd av SD, hade regeringspartierna kunnat ta ett kliv tillbaka, ge von Sydow ett erkännande för hans rakryggade agerande och sluta upp bakom honom. De rödgröna hade i sin tur kunnat konstatera att det trots allt är bättre att låta den nuvarande talmannen sitta kvar, trots hans svårförlåtliga prat om SD häromveckan, än att i sista stund leta fram ett andrahandsalternativ och ge SD den här sitsen.
Mona Sahlin hade också kunnat fundera på vad hon sa på S-kongressen 2009 om samarbete med Sverigedemokraterna: ”Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande.”
Det är svårt att tolka SD:s position nu som något annat än just det passiva inflytande Sahlin lovade att ”aldrig någon gång” ge partiet.
Men det fanns, och finns kanske fortfarande, ytterligare en väg mot en gemensam lösning. Det är att partiledningarna släpper partipiskan och överlämnar frågan till riksdagens ledamöter som utser talman helt enligt eget gottfinnande. En sådan modell är i själva verket den mest rimliga. Talmannen är riksdagens företrädare, inte partiernas och definitivt inte regeringens och statsministerns.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!