Borg bör vara rädd om dessa kritiker

Ett viktigt budskap från Alliansen i valet 2006 var att Socialdemokraternas långa maktinnehav hade gjort socialdemokratin allomfattande. Det talades om S-regeringens maktfullkomliga uppträdande, om utnämningspolitiken, om hur statsapparaten anpassade sig till socialdemokratin och spelade på dess sida i debatten. Ett maktskifte behövdes för att vädra ut, hette det.

13 november 2010 06:30

Så var det. Men vad säger att inte samma mekanismer kan aktiveras under en borgerlig regering? Varför skulle allianspolitiker vara immuna mot maktfullkomlighet och intolerans mot kritiker? Se på veckans offentliga meningsutbyte mellan Finanspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors och finansminister Anders Borg.

Calmfors efterlyste ökade resurser till rådet och organisatoriskt en mer fristående ställning gentemot regeringen. Om det kan man tycka vad man vill men Borgs reaktion var ändå extrem. Så här citeras han av TT:

– Det framgår ju att de äskar mer resurser i huvudsak för att själva få bättre arbetstid och mer förmåner.

– De har 7 miljoner för att ta fram en rapport om året och det kan inte vara ett alltför betungande uppdrag för åtta ledamöter med så stora resurser.

– Nu ska vi pröva om det inte går att minska de här resurserna.

Det sista måste översättas till ”håll tyst, annars!”

Calmfors begäran att placera Finanspolitiska rådet under riksdagen i stället för under regeringen kommenterade finansministern med att rådet har överskattat sin roll.

Det hade inte kostat Anders Borg något att avvisa förslagen på sitt vanliga kontrollerade vis. I stället valde han att förödmjuka Lars Calmfors. Varför?

Finanspolitiska rådet har levererat en hel del skarp kritik mot delar av regeringens ekonomiska politik, där den kanske mest känsliga handlar om jobbskatteavdraget. Rådet ger visserligen bifall till skattereformen men menar att den viktigaste sysselsättningseffekten av jobbskatteavdraget är att lönerna på sikt blir lägre. Regeringen bör redovisa det öppet, menar rådet.

Anders Borg tiger sig mest förbi den kritiken medan oppositionen använder den och andra kritiska synpunkter från Finanspolitiska rådet som slagträ mot regeringen.

Det är sannolikt inte så finansministern tänkte sig det hela när han skapade denna myndighet 2007. Rådets uppgift är förvisso att bland annat ”granska tydligheten i den ekonomiska vårpropositionen och budgetpropositionen, särskilt med avseende på angivna grunder för den ekonomiska politiken samt skälen för förslag till åtgärder” och ”verka för en ökad offentlig diskussion i samhället om den ekonomiska politiken” som det står i förordningen. Men Borg underskattade kraften i rådets kritik och ”risken” att regeringen och rådet emellanåt kommer fram till olika slutsatser.

Finansministern ville ha ett lågmält ekonomiskt seminarium, inte en hård debatt med ett bångstyrigt finanspolitiskt råd. Men det är likväl vad Borg har fått och nu måste lära sig leva med. Han måste visa att han inte bara tolererar utan välkomnar genomtänkt och välartikulerad kritik mot den ekonomiska politiken. Den är om inte annat nyttig för den intellektuella hälsan i kretsen runt finansministern.

Nej, Anders Borg har ännu inte fattat några beslut som begränsar Finanspolitiska rådets utrymme. Men påhoppet på Calmfors var inte snyggt. Låt det förbli en engångsföreteelse. Finansministern bör vara rädd om dessa kritiker.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!