Socialdemokrat classic

Håkan Juholt är en god talare. Det visade han i lördags. Utan minsta tecken på nervositet klev han upp i talarstolen och höll under en timme S-kongressen i fast grepp.

28 mars 2011 06:30

Juholt är slagfärdig, rolig, utstrålar energi och förefaller ha en befriande självdistans. I den meningen är han något av en motpol till den kylige, kontrollerade, ofta lite stele Fredrik Reinfeldt vars försök till humor i tal – minns Almedalen – mest låter som överlägsenhet.

Men välfunna skämt, kvicka oneliners och egenskapen som brukar gå under beteckningen ”äkthet” är knappast det som kommer att ge Socialdemokraterna framgång. Den underhållande middagsbordsgrannen och den pålitliga politiska ledaren är helt olika begrepp, medan svenska väljare är rationella och sakpolitiskt inriktade.

Här har Håkan Juholt ännu mycket att bevisa. Hans anförande på kongressen i lördags var mer intern peppning än ett linjetal, mer samlande än ett som visar en väg framåt.

Analysen av valförlusten stannade vid att Socialdemokraterna inte var tillräckligt tydliga med vad de stod för, vilket är för jämlikhet, goda arbetsvillkor i den offentliga sektorn och trygga socialförsäkringar, men mot arbetslöshet, särskilt bland ungdomar, och segregation.

En sådan analys leder inte långt. Det som Juholt nu hamrade in med övertydlighet var ju faktiskt det som utgjorde Socialdemokraternas huvudbudskap i valrörelsen. Partiets problem är inte de nämnda värderingarna, som för övrigt delas av flertalet andra partier, utan dess avsaknad av övertygande lösningar.

Från liberal utgångspunkt kan man se två problem i Håkan Juholts politiksyn så som den speglades i talet. Det ena är den tydliga skepsisen mot marknadsekonomi – ordet marknad användes nu uteslutande som skällsord. När Juholt betraktade avregleringen av apoteken och konkurrensen inom vården såg han vinster som försvinner till skatteparadis, inte att antalet apotek och vårdcentraler har blivit fler – över 20 procent i båda fallen – och öppnat på platser där de tidigare inte fanns. Företag nämndes mest i förbigående och den enda gången företagare fördes på tal var i kritiken mot uppmaningar till arbetslösa att starta eget.

Det andra problemet är att Juholts värld är klassiskt socialdemokratisk av gammalt snitt, där det finns lite utrymme för miljö, diskriminering, hbt, för att inte tala om missbruk och de funktionshindrades situation. Inget av detta fokuserades i det timslånga anförandet. Knappast en politik för 2010-talet.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ämnen du kan följa