Vilse på vägen till paradiset

Nazism fungerar som synonym till ondska. Hitler var en djävul. Himmler, Göring, Speer och de andra NSDAP-höjdarna stod honom inte långt efter. Runtom i Tyskland och Östeuropa iscensattes helvetet på jorden när miljontals judar, romer, homosexuella, funktionshindrade och oliktänkande avrättades.

28 juni 2011 06:30

Bortsett från små rasistklickar här och var är alla överens om att nazism är en ondskefull ideologi som leder till ohyggligt mänskligt lidande.

Men så har vi kommunismen, en ideologi som skördat ännu fler offer, på många fler håll i världen, men som ändå omges med viss normativ ambivalens. Historikern Valter Lundell har studerat hur det kommer sig att det är så svårt att enhälligt fördöma kommunismen och erkänna vilka brott mot mänskligheten den gett upphov till.

Han tar som utgångspunkt det upprop som skrevs under av nästan 500 forskare i historia och samhällsvetenskap 2008. De protesterade mot att regeringen gett Forum för levande historia i uppdrag att informera om brott mot mänskligheten, begångna i kommunismens namn. Forskarna skrev att det inte var statens uppgift att utforma historieskrivningen samt drog paralleller till hur diktaturer lade beslag på historieskrivningen. Sålunda var, hävdade uppropets undertecknare, regeringsuppdraget ett hot mot demokratin.

Det är talande att några sådana akademiska brösttoner inte hördes när Forum för levande historia bildades 1996 med syfte att informera om nazismens brott mot mänskligheten.

Lundell föreslår att den relativa acceptansen gentemot kommunismen beror på att den rymmer en vacker tanke. Och total jämlikhet och möjlighet att bara arbeta för att förverkliga sig själv, är onekligen en trevlig tanke. Det är inte alls ovanligt att höra från moderna marxister att visst, Sovjet var en skurkstat precis som Maos Kina. Men att den kommunistiska utopin har utnyttjats och perverterats av makthungriga diktatorer, betyder ingalunda att kommunismen i sig är ond. För hur kan målet om total jämlikhet mellan människor vara ont? Men kommunism är mer än den kommunistiska utopin. Vägen till det kommunistiska himmelriket går via proletariatets diktatur, orkestrerat av ett maktfullkomligt parti.

Diktatur, vad den än kallas, leder oundvikligen till korruption, utsugning och förföljelse av kritiker. Och att avskaffa den fria marknaden leder till att de politiska och fackliga rättigheterna begränsas eftersom staten enväldigt bestämmer priser, tillgång och löner.

Visst kan man välja att kalla bara själva jämlikhetsutopin för kommunism och hävda att alla som förlorat sig på vägen dit inte varit några äkta kommunister. Men rimligare är att utan omsvep erkänna att den kommunistiska vägbeskrivningen till paradiset på jorden helt enkelt är gravt missvisande.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ämnen du kan följa