Praktikertjänst talar förstås i egen sak men frågan som de driver är av intresse inte bara för vårdföretagen utan även för de sörmländska patienterna.
Sjukvårdslandstingsrådet förvarar den politiska majoritetens beslut att inte ta steg för en utvidgning av Hälsoval Sörmland. Ett antal frågor måste först besvaras, menar han och lyfter fram ersättningsmodeller, graden av valfrihet, kostnadskontroll och vikten av en sammanhållen vårdkedja.
Ingen invänder. Problemet är dock att Landstinget Sörmland nu har sagt nej till själva utredningen genom att inte ansöka om de statliga pengar som har anslagits till ändamålet.
Här kan man åter påminna om det program som Folkpartiet gick till val på: ”Valfrihet för den enskilde individen är central i en liberal hälso- och sjukvårdspolitik” (…) ”Vi liberaler vill under den kommande mandatperioden utveckla Hälsoval Sörmland till att omfatta fler områden inom den sörmländska hälso- och sjukvården.”
Fler områden alltså. Under mandatperioden. Och anslaget i FP-programmet är i högsta grad ideologiskt, även om Thomas af Bjur inte vill kännas vid det nu. Vårdvalet beskrivs där som ett sätt att öka mångfalden av aktörer och flytta makten från landstinget till patienten.
Problemet för Folkpartiet är förstås att det styr landstinget tillsammans med socialdemokrater som inte vill ha vårdval inom den öppna specialistvården – inte nu, inte senare, inte någonsin.
Så låter det åtminstone nu. Det ligger liksom inte i tiden för en socialdemokrat att uppmuntra fri etablering av vårdföretag som – huga! – tjänar pengar på sin verksamhet.
Det må så vara. Men oavsett skäl bör ett löftessvek kallas löftessvek. Folkpartiet i Landstinget Sörmland begår nu ett flagrant sådant.