Rasismanklagelsen är trams

av Alex Voronov

Jag tittar på SVT:s filmsnutt från Makode Lindes numera internationellt kända tårtinstallation på Moderna museet. Den är kuslig. Konstnären skriker när besökarna skär tårtbitar ur den svarta kroppen med det röda innanmätet.

20 april 2012 06:11

Det är obehagligt och väldigt snyggt: Tårtätarnas osäkerhet när de ska mumsa på konstverket, deras subtila men ändå uppenbara skuldkänslor när tårtan skriker. Och så de förlösande skratten, eftersom här finns någon sorts humor – eller?

Linde har träffat mitt i prick. För det är precis som han skriver i sitt inlägg i gårdagens Aftonbladet. Kulturministern och kulturtanterna, som Linde kallar dem, är förstås inte rasister men rasismen i form av nedgradering av den svarte afrikanen finns i vår historia och nutid. De ofrivilliga deltagarna i konstverket – och för den delen även tv-tittarna – tvingas fundera, möta sina känslor och sedan bli osäkra på vad de ”bör” tänka och känna.

Lek med sådana värdeladdade symboler tycks vara ett tema i Lindes konstnärskap, där han gett populärkulturella figurer som Musse Pigg och Mumintroll rasistisk amerikansk black face-målning. ”Mötet blir bisarrt och framkallar ofta nervösa skratt som fastnar i halsen – och i bästa fall en gnagande eftersmak av självrannsakan”, skriver han.

Ställ nu detta mot de rasismanklagelser som nu riktas mot Linde, kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) och Moderna museet (utställningen anordnades av Konstnärernas riksorganisation). Det tycks inom delar av offentligheten finnas en indignationskultur där man tar plats i debatten inte genom att sätta sig in i frågorna, lyssna, slipa på argumenten utan genom känslofyllda poser och snabbhet på tangentbordet.

Här har indignationskulturen tagit sig intressanta uttryck. Afrosvenskarnas riksförbund var snabbt med att ropa rasism och kräva kulturministerns avgång, men orkade inte bekanta sig med verksamheten hos konstnären i fråga eller lyssna på vad han hade att säga. Ändå är Linde en av få svenska konstnärer med afrikanska rötter, vilket borde intressera några som kallar sig Afrosvenskarnas riksförbund.

Mariam Osman Sherifay, ordförande i Centrum mot rasism, hade ett inlägg på Newsmill redan på tisdagen. Hon kallade installationen osmaklig, objektifierande och en rasistisk karikatyr och begick så denna formulering: ”Ännu en bra bit in i 2000-talet har vi inte gjort upp med de stereotypa uppfattningarna om afrikaner som förefaller nedärvda i den svenska mentaliteten.” (Min kursivering.) Tala om ett fall på eget grepp.

Elisabeth Ohlson Wallin, som tänkt donera några av sina Ecce Homo-bilder till Moderna museet, backar nu från det i protest mot Lindes installation. ”Den vita medelklassen dricker champagne och fnittrar. Moderna Museet borde ha bjudit in svarta människor också”, säger hon till SVT.

Hur tänkte hon nu? ”Hej, vi har jubileumsfest på museet, har en etniskt känslig installation och behöver några svarta människor. Kan du komma?” Är det så Moderna borde ha presenterat saken för de där gästerna som Ohlson Wallin ville ha på plats?

Men Makode Linde har fått god reklam. Det är inte fel.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Alex Voronov