Sverigedemokraterna kryper uppåt i opinionsundersökningarna. Först fjärde största parti, sedan tredje största parti. Klyschan "Ta debatten!" har aldrig varit mer sann.
Men det finns olika sätt att göra det på.
Att Jimmie Åkesson faktiskt får stå till svars för sin befängda flyktingpolitik i Agendas partiledardebatt är bra. När han säger att pengarna ska gå till bistånd, inte till flyktingmottagning, avslöjar han sig själv. Inget parti vill minska biståndet lika mycket som Sverigedemokraterna.
Mindre bra är att Agenda börjar hela flyktingdebatten med frågan: "Hur mycket invandring tål Sverige?" Att låta Sverigedemokraterna komma till tals och stå till svars är inte samma sak som att anamma deras retorik. Att låta deras världsbild bli den fria televisionens.
Frågan är givetvis inte hur mycket invandring, utan hur mycket främlingsfientlighet, som Sverige tål. Det är inte rimligt att ett parti på 6-7 procent får sätta tonen för hela den svenska flyktingdebatten.
Ändå är det vad som har skett i Europa, gång på gång. Både medier och andra partier har tagit över högerextrem retorik, ibland av populism och ibland av dumhet, vilket bara har lett till ännu mer främlingsfientlighet. Det sluttande planet blir snabbt en farlig brant.
På många håll i samhällsdebatten märks hur Sverigedemokraternas världsbild vinner mark. Hur flagranta exemplen på rasism än är – till exempel att en sportkommentator säger "svarting" rakt ut i etern – får det inte benämnas rasism.
"Det finns ingen rasism i Sverige!" ropar den lättkränkta majoritetsmassan. Som så klart själv aldrig löper risk att drabbas av den rasistiska stympningen av människovärdet. De överordnade säger åt de underordnade att sluta klaga över sin underordning.
Det är en uråldrig patriarkal tradition som Sverige uppenbarligen ännu inte har gjort sig av med. Världens mest jämlika och jämställda land, som det brukar heta.
Det talas om att ta itu med "vardagsrasismen". Problemet är långt djupare än så. Främlingsfientligheten har normaliserats så till den milda grad att det kontroversiella inte längre är rasismen i vår vardag, utan att någon dristar sig att kalla den vid sitt rätta namn.
Vi måste våga tala om rasismen som finns inbyggd i vårt samhälle. Vi måste våga kritisera när språket och samhällsdebatten smyger iväg i främlingsfientlig riktning.
Annars jämnar vi själva vägen för Sverigedemokraterna. Låter dem definiera människovärdet – som då inte kommer att tillhöra alla.
Åsa Petersen är författare och frilansjournalist.
Åsa Petersen
asa@asapetersen.se
Gästkrönikör