Klimat, ekonomi, men inte snus

av Åke Wredén

Snusfrågor är struntfrågor, och bör förbli det. Handelsminister Ewa Björling (M) borde tänka på att Sverige har viktigare intressen. Statsråden bör välja sina strider – och sina ord.

11 december 2012 06:44

Ewa Björling tycks ha svårt där. Hon är annars regeringens kanske mest anonyma statsråd. Men nu har hon verkligen lyckats dra uppmärksamhet till sig.

Om EU-kommissionens tobaksdirektiv inte uppfyller ett visst svenskt krav om snus så – ja, så här sade faktiskt ministern – då "är det fullskaligt krig som gäller, inget annat".

Nej, i nte ens som liknelse och omskrivning kan så våldsamt språk vara vettigt. Vad det handlar om är inte möjligheten att snusa i Sverige. Inte heller påstådda kommande förslag om förbud mot tillsatser i svenskt snus.

Än mindre gäller det svenska önskemål i verkligt tunga och betydelsefulla folkhälsofrågor, som villkoren för cigarettförsäljning eller kommersiell alkoholhantering. Nej, det som får statsrådet att leka med ord som "krig" är ett futtigt lobbyintresse i ett mikroskopiskt hörn av svensk bolagsvärld, där de vill sälja snus till andra EU-länder som de gör i Sverige.

Bakgrunden är att Sverige på 90-talet förhandlade till sig en specialregel som gör att svenskt snus kan säljas här, fast det är otillåtet i övriga EU, där det bruna kladdet i runda dosor är okänt bland de flesta konsumenter.

Det är förstås en underlig ordning där rader av EU-länder tar mycket lätt på skadorna av tobak (utom snus) och är än mer verklighetsförnekande om de väldiga medicinska och ekonomiska skadorna som alkohol orsakar.

Men med vilken trovärdighet kan Sverige försöka övertyga andra att vara mer sträva mot tobakens och spritens starka lobbyistgrupper när vi själva har en handelsminister som uppträder som ombudsman för en egen liten tobakslobby i Sverige?

Det Sverige måste intressera sig för i EU är inte snus, utan det europeiska samarbetets hållfasthet. En del av det problemet kan sammanfattas i ett enda personnamn – Berlusconi. Bara risken att den mannen på nytt lyckas bli regeringschef – eller kungamakare vid nästa regeringsbildning – räckte i går för djupt oroade reaktioner i politik och finansmarknader i flera länder.

Italien under Berlusconis vanvård blev en sinnebild för stagnation och bevarande av privilegier och bekväma villkor för intressegrupper som motverkar produktivitet, förnyelse och konkurrenskraft.

Det Sverige ska anstränga sig för i EU måste vara att få upp styrfarten, sanera ekonomin, rensa bort onödiga arbetsuppgifter och onödig byråkrati, för att återskapa förutsättningarna för ekonomisk balans och nödvändig miljö- och energipolitiska kursomläggning. Ledsamt många EU-länder har misskött sig, följden är nu att Europas globala inflytande är urholkat, samtidigt som de ekonomiskt vanskötta länderna försämrar exportutveckling och arbetsmarknad även i bättre skötta länder som Sverige.

De länder som ändå har bättre ordning på både politiskt tänkande och egna finanser behöver ta på sig mer av en ledarroll, och med initiativ- kraft och goda föredömen dra Europa åt rätt håll.

Det dummaste vi då kan göra är att önska oss själva bort från EU eller bete oss likgiltigt som om vi hoppades att både EU och stora delar av Europa försvann ur vår åsyn.

Nej, i stället bör Sverige och andra som har förmågan att dra lass, även i global samverkan vara pådrivande och förbättra samarbetet med USA, Japan, Indien och andra som tillsammans har styrka nog att ändra utvecklingen, inte minst i energi- och klimatfrågorna.

Vad Sverige då verkligen inte ska göra stor sak av i EU är – just det, snus!

Ministrar ska inte ha spektakel för sig som sprider intrycket att i svensk politik väger snussak tyngre än huvudsak.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!