Det är rätt. Sverigedemokraternas tal om yttrandefrihet är inte seriöst. Denna frihet innebär förbud för myndigheter att stoppa åsiktsyttringar. Det är inte en skyldighet för medier eller andra samhällsaktörer att underlätta partiers åsiktsförmedling.
Ingen ska inbilla sig att SD är beroende av tv och radio för att få ut sitt budskap. Filmen finns på partiets hemsida och på Youtube. Det är bara gå in och titta, som många också har gjort. Vi som inte önskar partiet framgångar bör till och med välkomna detta. Ju fler som ser den nakna rasism som Sverigedemokraterna länge har försökt dölja desto bättre.
Samtidigt är det viktigt att detta människoförakt inte ges en godkändstämpel av etablerade medier, inte släpps in i vardagsrummen sida vid sida med godisreklamen och riksdagspartiernas valbudskap. Det är när partiets åsikter normaliseras, när SD börjar betraktas som ett parti bland andra, som dess väljarkår kan vidgas från den lilla rasistskaran. Så var det med Ny demokrati som hade stående inbjudan till diverse soffprogram och så är det med främlingsfientliga partier ute i Europa. För Sverigedemokraterna är dock vägen till finrummet stängd, åtminstone tills vidare.
Motiveringen från TV4-gruppen lämnar dock en del att önska. Vd Jan Scherman hänvisar till radio- och tv-lagen, EU-direktiv och yttrandefrihetsgrundlagen, och slår fast att SD:s valfilm är hets mot folkgrupp.
Schermans hänvisning till lagboken som enda argument riskerar att försvaga hans position. För vad om filmen faktiskt inte utgör hets mot folkgrupp? Sverigedemokraterna har också begärt en sådan rättslig prövning genom att anmäla filmen till Justitiekanslern. Om JK inte finner filmen brottslig kan TV4 fortfarande luta sig mot demokratibestämmelserna i radio- och tv-lagen men företagets tyngsta argument faller likväl.
Bättre hade varit om TV4 hade lyft fram sina värderingar, talat om vad företaget anser är rätt, i stället för att gömma sig bakom lagen.