Många i Ryssland som på torsdagskvällen gick in på den ryska oppositionssajten grani.ru möttes av meddelandet att den är blockerad på begäran av riksåklagaren. Länken ledde till en annan myndighet Roskomnodzor – Myndigheten för övervakning inom telekom, it och masskommunikation. Där gavs en förklaring. Denna sajt samt kasparov.ru och ej.ru anses innehålla uppmaningar till olaglig verksamhet och deltagande i massmöten som genomförs i strid med gällande ordning.
Det åsyftade massmötet är dagens manifestation i Moskva mot Rysslands militära angrepp på Ukraina. Sådana regimfientliga meningsyttringar tvingas numera alltid äga rum utan tillstånd, då dessa som regel inte ges. Därmed blir demonstrationen per definition olaglig.
Sidan navalny.livejournal.com, som tillhör bloggaren och oppositionsaktivisten, Aleksej Navalnyj anses i sin tur bryta mot reglerna för hans husarrest, som bland annat förbjuder honom att använda internet.
Internetleverantörer beordras att "begränsa" tillgången till alla dessa webbplatser. Sajterna kan nu besökas från utlandet men inte från Ryssland, där bland annat operatören Megafon, som delägs av Teliasonera, deltar i censuren.
På onsdagen slog en än större bomb ner i den del av Ryssland som är intresserad av självständig nyhetsförmedling. Galina Timtjenko, chefredaktör för landets mest besökta nyhetssajt, privatägda lenta.ru, avskedades och ersattes av en Kremllojalist. Orsaken är en intervju med en ledare för den ukrainska nationalistgruppen Högra sektorn. I artikeln fanns en länk till annat material där gruppens ledare Dmitro Jarosj talar om ett ofrånkomligt krig med det ryska imperiet. Uttalandet gjordes 2008. För denna länk mottog lenta.ru en varning från Roskomnadzor varefter den plockades bort. Men chefredaktörens öde var ändå beseglat.
Det fria ordet satt trångt i Ryssland även tidigare. Men nu tycks regimen ha bestämt sig för att sopa undan resterna av friheten på området.
Avskedandet av Timtjenko skedde antingen på direkt order från Kreml eller beslutades egenhändigt av publikationens ägare, affärsmannen Aleksandr Mamut, som en förebyggande åtgärd, så att han och hans affärsrörelse inte får problem med staten. Sådana politiskt motiverade avskedanden har skett förr, men inte av chefredaktörer för medier med så stark ställning, inte på grund av en särskild publicering – dessutom för en småsak i sammanhanget – och inte så öppet.
Släckning av sajter på åklagarorder, på grund av att de sammankallar en demonstration, är även det nytt. Tidigare sköttes sådant mest med anonyma hackerattacker.
Och det finns mer. I januari övertog den regimlojale affärsmannen Alisher Usmarov Rysslands populäraste sociala nätverk, VKontakte – en rysk motsvarighet till Facebook. Den tidigare ägaren och skaparen
Pavel Durov stod länge emot en försäljning men kunde till slut inte. Ägarbytet ger Kreml kraftigt utvidgade möjligheter att se vad medborgarna gör, säger och tänker.
Vid samma tid plockade ett antal ryska kabel-tv leverantörer bort Dozjd’ ur sina utbud. Den lilla oberoende tv-kanalen hade begått brottet att på sin webbplats ställa en enkätfråga: Borde Sovjetunionen under kriget ha överlämnat Leningrad till tyskarna för att rädda hundratusentals människor? Detta efter en diskussion med anledning av 70-årsdagen av slutet på stadens belägring, en diskussion som i mycket kretsade kring sovjetregimens likgiltighet inför människoliv.
Enkätfrågan möttes av en proteststorm. Dozjd’ medgav att frågan var okänslig och olämplig, plockade bort den och bad om ursäkt. Det hjälpte inte. Regimen hade fått en öppning för att klämma åt den frispråkiga tv-kanalen, vars möjlighet att nå ut nu kraftigt begränsats.
Radiokanalen Echo Moskvy var en gång i tiden en del av oligarken Vladimir Gusinskijs medieimperium, Media Most. Där arbetade landets bästa journalister under stor frihet. År 2000 jagades Gusinskij ut ur landet av Putin. Media Most togs över av Gazprom, delades upp varav vissa delar såldes vidare. Echo Moskvy förblev dock i Gazproms ägo och tilläts vara en fri röst i etern.
Men nu kan även det ändras. För några veckor sedan avsattes kanalens chef Jurij Fedutinov, som ledde Echo redan på Gusinskijs tid, för att ersättas med Jekaterina Pavlova som fram till nyligen var vice ordförande för den engelskspråkiga propagandakanalen Voice of Russia.
Chefredaktören Aleksej Venediktov fick visserligen ett nytt femårsförordnande i går. Men frågan är hur säkert han egentligen sitter.
Attacken på de få kvarvarande mediekanalerna är ännu ett bevis för att Putin har valt recept för fortsatt maktinnehav. Det handlar nu inte om att leverera välstånd. Oljan och gasen räcker inte till mer än en tillväxt på någon procent per år under de närmaste åren, oräknat möjliga internationella sanktioner.
Receptet är i stället en chauvinistisk yra under medial masspsykos och hårdare repression mot oliktänkande. I det upplägget har fria medier ingen plats.
Det kan bära Putin en bit. Om det räcker för att överleva en ekonomisk härdsmälta – som marknadsturbulensen kring Ukraina samt sanktioner kan leda till – är inte lika säkert. Att helt strypa informationsutbytet mellan medborgarna och förhindra all regimkritik är inte möjligt ens i Ryssland.