Sluta tala i koder

Att inte hålla med är inte samma sak som att vägra lyssna. Att inte vilja minska invandringen är inte liktydigt med att inte vilja diskutera frågan.

8 augusti 2015 05:00

Debatten om invandring är full av kodspråk, som "lyssna på människors oro", "våga diskutera volymer" och "ta problemen på allvar". Alla dessa koder är i regel omskrivningar av åsikten att Sverige ska minska invandringen.

Sett till substansen är det absurt. En debattör kan ägna en hel tidningsartikel åt uppmaningar att "våga diskutera" utan att formulera ett enda konkret förslag.

Den tidigare riksdagsledamoten Carl B Hamilton (FP) presterade ett sådant inlägg i SvD i tisdags. De folkvalda uppmanades att "lyssna till de sverige-normala icke-rasistiska sympatisörerna [till SD, min anmärkning] som är oroliga, vilsna, frågande och dessvärre alltför många gånger börjat känna sig utanför".

Hamilton avslutade med att "’Volym’-debatten kan inte vinnas genom att tigas ihjäl". Föreslog han något konkret? Nej.

Som en parentes kan sägas att detta även är ett exempel på hur SD-väljare placeras i en analyssoffa, med den skillnaden att det är omvärlden som ska anpassas till den ängslige och inte tvärtom.

Jag minns inte att jag någon gång har sett exempelvis Socialdemokraternas eller Folkpartiets väljare beskrivas av S och FP:s opponenter som oroliga, vilsna och utanför. Dessa väljare anses nämligen rösta för partiernas politik och värderingar. SD-väljaren framställs som någon annan sorts varelse.

De som diskuterar på det här sättet, och befinner sig likt Hamilton i debattens centrala zon, gör något väldigt destruktivt. De fördummar diskussionen och bidrar till att sätta bilden av ett etablissemang som vägrar lyssna på medborgarna och struntar i samhällsproblem, vilket blir ett eko av det som sägs av politiska extremister och av de konspirationsteorier som flödar i debattens undervegetation.

I själva verket har alla uppmärksammade förslag för att minska invandringen och införa fler piskor i systemet – förslag som för övrigt lagts fram av riksdagspartier – granskats och bemötts. Men vi kan ta det igen:

• Tillfälliga uppehållstillstånd i stället för permanenta som regel för flyktingar.

Migrationsverket har sagt att förändringen bara skulle ge myndigheten större arbetsbörda.

Det skulle även riskera att försämra etableringen i Sverige. Dels för att väntetiderna för uppehållstillstånd skulle bli längre, dels för att det skulle försvåra familjeåterförening (i den delen finns olika undantag i de olika partiförslagen). Flyktingens osäkerhet om framtiden i Sverige skulle öka.

Det är också svårt att tro att andra europeiska länder skulle lämna sina migrationsregler oförändrade när Sverige skärper sina. Tvärtom skulle signalen från det invandringsliberala Sverige bli en allmän skärpning med risk för stängda dörrar för många skyddsbehövande i de minst generösa EU-länderna. (Nätverket Migro.se har gjort en bra genomgång av förslaget.)

• Skärpta regler för anhörig-invandring.

En principiell kritik går ut på att det är fel att göra det svårare att få leva tillsammans med den man älskar. Det är en viktig frihetsfråga. I övrigt är flera av invändningarna ovan giltiga även här.

• Snabbare avslagsbeslut för asylansökningar från så kallade säkra länder.

Enligt Migrationsverket ges sådana ärenden redan ett snabbspår. Men om man ska korta tiden till 48 timmar, som i vissa EU-länder, är det oförenligt med individuell prövning i någon rimlig mening.

• Sänkt etableringsersättning, för att öka drivkrafter för jobb.

Denna ersättning är redan på försörjningsstödsnivå och kan inte sänkas längre. Stödet är också villkorat med studier i SFI, samhällsorientering eller annan utbildning eller arbetspraktik på heltid.

• Avskaffa dagersättningen för asylsökande som väljer eget boende, för att minska trångboddhet och invandrares koncentration till ett fåtal platser i landet.

Den första frågan är på vilka anläggningar asylsökande som viker sig under den piskan ska placeras, med tanke på platsbrist redan i dag. Det här systemet har Sverige också redan haft och övergivit, just på grund av att det ansågs försämra etableringen. Boverket konstaterade det i en utredning 2008 och en forskarrapport från 2000 kom fram till samma sak (se vår huvudledare "Låt flyktingar bo var de vill" 27/10 2012).

Jag kan ha missat något ytterligare förslag av det här slaget men dessa uppfattar jag som de främsta.

Alltså: Att inte hålla med är inte samma sak som att vägra lyssna. Att inte vilja minska invandringen är inte liktydigt med att inte vilja diskutera frågan.

Att ta problemen på allvar är att precisera dem, formulera konkreta förslag, lyssna på och bemöta motargument – inte att föra en metadebatt med kodspråk.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!