Ett tolerant Sverige

Luras inte av opinionssiffrorna för ytterkantspartiet. Under de senaste 15 åren har svenskarna blivit allt mer positiva till invandring och mer toleranta i frågor som rör kulturmöten.

21 augusti 2010 08:42

 Det fångas upp i mätningar som görs av SOM-institutet vid Göteborgs universitet. 1993 instämde 52 procent av de tillfrågade i påståendet att ”det finns för många utlänningar i Sverige”. 2009 var andelen 36 procent. 1993 ville en fjärdedel inte se en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen. 2009 hade bara tolv procent den uppfattningen. 1992 tyckte 65 procent att det var ett bra förslag att ta emot färre flyktingar, mot 46 procent 2009.

Marie Demker, ansvarig för de här undersökningarna, kallar i en debattartikel i Dagens Nyheter de grupper som motsätter sig invandring en ”perifer politisk subkultur”.

Det är lätt att instämma även om man ser bortom SOM-siffrorna. Det etablerade Sverige är i dag mycket bättre rustat för att möta den etniska intoleransen än vad det var i början av 1990-talet.

Då var det kris och arbetslöshet och nazister och brinnande flyktingförläggningar och Lasermannen. Etablissemanget togs på sängen. Försvarsmekanismerna aktiverades inte genast. Expressen skildrade de nya hårdare attityderna till invandring bland annat med den ökända löpsedeln ”Kör ut dom”. Nej, tidningen uppmanade inte politikerna att kasta ut invandrare ur landet. Det var inte syftet. Men det journalistiska greppet uttryckte ändå en häpnadsväckande okänslighet för frågan.

Ny demokrati marscherade in i riksdagen, bland annat tack vare ekonomiskt stöd från en del av näringslivet, och utan att medierna hade lagt ut allt för många snubbeltrådar. Och det tog tid innan journalister, och flertalet politiker, började behandla partiet som den främlingsfientliga samling det var. Efter maktskiftet 1994 såg så den socialdemokratiska regeringen till att strama åt invandringslagstiftningen. Det blev betydligt svårare för anhöriga att flytta till Sverige.

I dag är läget ett annat. De högre opinionssiffrorna för Sverigedemokraterna har varken gjort främlingsfientliga åsikter mer rumsrena eller vridit den allmänna opinionen i en mer invandringsfientlig riktning. Reglerna för invandring har liberaliserats något och de sju riksdagspartierna har gjort klart att Sverige även framöver kommer att vara ett land som är öppet mot omvärlden och att ett SD i riksdagen kommer att stå utan politiskt inflytande där.

Den svenska debatten om invandring och mångkultur har sina avarter men tillhör ändå de absolut mest städade i Europa.

Men det vore ett misstag att ta dagens förhållandevis toleranta samhällsklimat för givet. Sverigedemokrater i riksdagen kan förändra mycket. Riksdagsmandat kommer att ge SD ett helt annat utrymme i debatten plus ett betydande partistöd. Sverigedemokraterna har också en partiorganisation och intern disciplin som förhindrar att partiet slits itu som Ny demokrati.

Socialdemokraterna och de borgerliga kan lätt gå i samma fälla som många av deras europeiska systerpartier – söka locka över sverigedemokratiska väljare genom att tala om SD-frågor på SD-vis, vilket bara ökar stödet för Sverigedemokraterna.

Det gäller därför att det etablerade Sverige förbereder sig mentalt för en situation med sverigedemokrater i riksdagen. De övriga partierna bör bestämma sig för att inte kompromissa med sina värderingar, inte blinka åt den intoleranta opinionen och inte låta det främlingsfientliga partiet sätta agendan i frågor som rör invandring och möten mellan kulturer. Ledarsidor och andra opinionsbildare bör i sin tur agera vakthundar mot en utveckling där partierna frångår dessa principer.


Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!