Bråken som splittrade vänsterpartiet

De kallas "förrädarna" av sina gamla partikamrater. När vänsterpartisterna... Ann Berglund och Marco Venegas bytte sida och stödde den borgerliga oppositionen förlorade det röda laget makten i landstinget. Men partiets interna mejllistor visar att sidbytet föregicks av ett rävspel om politikernas egna löner. Bråket flammade upp direkt efter valet. Eskilstuna-Kuriren har kartlagt avhoppet: steg för steg dag för dag.

22 mars 2008 06:30
Hennes politiska karriär var redan slut när hon satte nyckeln i låset. Ulrika
Ernving hade bara en dryg månad kvar i landstingets korridorer när hon öppnade
dörren till övernattningslägenheten på Bagaregatan i Nyköping.

Det var där inne sidbytet skulle äga rum, eller förräderiet beroende på hur man väljer att se på saken.

Lägenheten ligger på promenadavstånd från landstingshuset. Den brukar bland annat användas som sammanträdesrum när politikerna håller möten av det hemliga slaget.

Det här var ett sådant möte. Det var den 1 november 2006. Om någon hade fört protokoll borde närvarolistan ha sett ut så här:

Gustaf Wachtmeister (m)
Anders Bjurström (fp)
Östen Eriksson (kd)
Henrik Elmberg (c)
Gunvor G Ericson (mp)
Ann Berglund (v)
Marco Venegas (v)

Det var de centrala aktörerna, när den politiska kartan i Sörmland ritades om. Men de fördes inget formellt protokoll, eftersom det var ett hemligt möte.

Spänd och trevande stämning
Inne i lägenheten rådde en spänd och lite trevande stämning när Ulrika Ernving gått, enligt Gustaf Wachtmeister. Som de båda sidbytarna minns det var moderatledaren själv den förste att bryta tystnaden:

Det hade man ju kunnat räkna ut att det skulle vara du som kom Marco. Men Ann ... Det trodde jag väl aldrig.

Skratt.

Marco Venegas hade varit öppet kritisk mot sitt eget parti efter valet. Ann Berglund hade protesterat internt, fram till nu.

Men för medlemmarna i Sörmlandsvänsterns innersta krets hade det varit uppenbart att partiet splittrats i två halvor redan under valrörelsen.

På den ena sidan: Elina Linna, Lotta Johnsson Fornarve och Peter Linnstrand. Tre politiker som på förhand låst sig vid att samregera med socialdemokraterna.

På den andra: Ann Berglund och Marco Venegas; liksom Ulrika Ernving kunde de
tänka sig ett samarbete över blockgränsen.

Osämjan blev den avgörande faktorn
I efterhand har flera förklaringar presenterats till varför Ann Berglund och Marco Venegas valde att stjälpa koalitionen mellan vänstern och socialdemokraterna. Den oftast lanserade teorin är att Ulrika Ernving iscensatte avhoppet redan under den gamla regnbågsalliansens tid.

Men brevväxlingen på vänsterpartiets interna mejllista visar att osämjan mellan de två vänsterfraktionerna blev den avgörande faktorn.

Deras personliga motsättningar ledde till två infekterade gräl: det första och största handlade om politikernas löner, det andra om ledarskapet i partidistriktet. Båda frågorna hade diskuterats redan under valrörelsen.

Det här är vad som hände bakom kulisserna,
från den 17 september fram till mötet i övernattningslägenheten.


SEPTEMBER

[18 Måndag]
Morgonen efter valet ligger de flesta politiker och sover efter valvakan. Socialdemokraterna har gjort sitt sämsta val sedan första världskriget,
men tillsammans med vänstern kan man få majoritet i Sörmlands landstingsfullmäktige. De flesta bedömare utgår ifrån att partidistrikten inleder sitt samarbete så snart de vaknat.

[19 Tisdag][20 Onsdag]
Vänsterpartiets distriktsstyrelse utser en sexmannagrupp som ska träffa socialdemokraterna. De sex heter: Ann Berglund, Marco Venegas, Peter Linnstrand, Lotta Johnsson Fornarve, Lennart Clarstedt och Nicklas Franzén. Gruppen får
i uppdrag att sätta press på socialdemokraterna, genom att öppet gå ut och kräva oförändrade politikerlöner innan förhandlingarna inleds. Men det planerade pressmeddelandet skickas aldrig ut, eftersom sexmannagruppen har en informell sjunde medlem: Elina Linna får kopior på allt som skickas till gruppens interna
e-postlista.

På tisdagen ringer Lotta Johnsson Fornarve upp Elina Linna på mobilen. De två ändrar distriktsstyrelsens beslut och hela sexmannagruppen beskrivs hädanefter som en "knasig idé".

[21 Torsdag]
Ann Berglund mejlar till distriktsstyrelsen och frågar varför förhandlingskraven inte offentliggörs. Lotta Johnsson Fornarve svarar: "Vi skickade aldrig något pressmeddelande angående förhandlingarna. Efter diskussioner beslutade vi att ompröva beslutet, något jag även förankrat i AU (arbetsutskottet, reds anm). Anledningen är att vi inte bör uttala oss om sakfrågor innan förhandlingarna börjat ... Om vi inte får igenom vissa saker kan det även användas mot oss."

Samtidigt ändrar Lotta Johnsson Fornarve laguppställningen i förhandlingsgruppen så att bara: "... jag och Peter (Linnstrand, reds, anm) åker på det första mötet ... När sedan de verkliga förhandlingarna ev. inleds bör naturligtvis hela gruppen få möjlighet att delta."

I och med denna formulering börjar Marco Venegas betrakta nykomlingen Peter Linnstrand som en direkt konkurrent i den interna hackordningen. Han svarar Lotta Johnsson Fornarve samma kväll och tonen är ovanligt hård även för ett mejl signerat Marco: "Jag läste ditt meddelande och blev förvånad, ledsen och arg att du ändrat ett DS-beslut om vilka som skulle vara med nästa fredag och träffa sossarna. Jag accepterar inte att du (efter ditt samtal med Elina) ändrar beslutet. I sådana fall måste du kalla in ett nytt DS-möte."

[22 Fredag]
Anklagelsen om att ha ändrat ett demokratiskt fattat beslut är allvarlig. Ett arbetsutskott har inte rätt att ändra styrelsens beslut, vilket Lennart Clarstedt bör vara väl medveten om när han nu ställer sig på Fornarves/Linnas/Linnströms sida. Han skriver: "Det var en jäkla tur att Lotta bestämde sig för att inte kontakta pressen" och "Jag är glad över att Lotta under hemresan från DS gjorde denna upptäckt och ändrade beslutet..."

[23 Lördag]-[24 Söndag]
Två saker händer under helgen. För det första tvistar sexmannagruppens medlemmar om vem som ska sköta förhandlingarna med socialdemokraterna, och i förlängningen om vem som ska bli vänsterpartiets gruppledare i landstinget. Det är en infekterad fråga, som tycks ha diskuterats ända sedan sommaren. Valet står mellan personerna i kretsen kring Fornarve/Linna/Clarstedt/Linnstrand, eller någon i Berglund/Venegas-lägret.

För det andra är det nu som politikerlönerna görs till den viktigaste frågan i hela förhandlingsspelet. Vänsterpartiet hade motsatt sig höjda politikerlöner före valet. Men det ändras när Elina Linna skickar ett mejl till sina närmaste bundsförvanter efter helgen.

[25 Måndag]
Vänsterpartiet kallar till möte kommande söndag, för att klargöra vem som ska hålla i förhandlingarna. Hela sexmannagruppen ska få veta vad som sägs i samtalen med socialdemokraterna. Men det är bara Fornarve/Linnstrand
som ska sitta med vid förhandlingsbordet.

Samtidigt som kallelsen går ut skickar Elina Linna ett separat mejl till Lotta Johnsson Fornarve och Peter Linnstrand. De får följande instruktion under bordet: "Jag är tveksam om politikerarvoden är ett krav som vi ska lägga
fram bland våra viktigaste". Linna påstår sig veta att vänsterpartiets vägran att höja lönerna kan omöjliggöra ett samarbete med socialdemokraterna.

Ann Berglund får inte läsa mejlet, men hon har ändå förstått att det förs diskussioner bakom hennes rygg om sådant hon anser borde diskuteras inom hela sexmannagruppen.

[27 Onsdag]
Ann Berglund ventilerar nu sina misstankar i ett mejl som skickas till både sexmannagruppen och distriktsstyrelsen. Hon är kritisk till den ledande roll som Peter Linnstrand fått. Om Elina Linna och Lotta Johnsson Fornarve skriver hon argt: "Om man hela tiden lägger sig flat kan man inte uppnå någonting utan får bli dörrmatta och leva på rester." Liknelsen om matresterna framstår i efterhand som närmast profetisk, med tanke på vad som händer nästa dag. Socialdemokraterna har i hemlighet bjudit in centern, folkpartiet och
miljöpartiet på förhandlingsmiddag.

[28 Torsdag]
"Maten var det i alla fall inget fel på."

Så sammanfattar centerledaren Henrik Elmberg och hans folkpartikollega Anders Bjurström middagen de just avnjutit på Solbacka kursgård. Till maten har de erbjudits att få överta vänsterns roll i landstinget, om de är beredda att
ingå i en koalition med socialdemokraterna.

Men socialdemokraterna vill också att nykomlingen Jörgen Danielsson ska få axla ledarrollen, och de båda borgerliga gruppledarna uppfattar hela trevaren som en inbjudan till att bli s-märkta stödpartier. Det säger de emellertid inte. Inte ännu.

[29 Fredag]
Dagen efter den borgerliga middagen träffar s-ledningen Peter Linnstrand och Lotta Johnsson Fornarve, som om ingenting hänt. Jörgen Danielsson bjuder nu på vanligt fredagsfika i ett tjänsterum i Eskilstuna, och den enkla trakteringen
är inte oväsentlig i sammanhanget. Inom vänsterpartiet börjar man snart tolka den som ett tecken på att vänstern, för att använda Ann Berglunds ord, får nöja sig med resterna från borgarnas bord.


OKTOBER

[1 Söndag]
Vänsterpartiet träffas i Flen för att klargöra hur sexmannagruppen ska arbeta, och vem som ska leda det politiska arbetet. Protokollet från möteslokalen i Flen är kortfattat. Elina Linna anser att "det vore bra om ingen ur den gamla koalitionen blir gruppledare." Hon föreslår i stället Peter Linnstrand. Därefter avlägger Linnstrand/Fornarve rapport från fredagsfikat med socialdemokraterna. De säger, mot bättre vetande, att det nu står ganska klart att v kommer att ingå i en regerande majoritet med s. Det är en formulering de kommer att ångra fyra dagar senare.

[5 Torsdag]
Nyheten att "Vänstern kan bli utanför i det röda landstingsfullmäktige" slår ner som en bomb i vänsterpartiets sörmlandsavdelning. Artikeln, som publiceras i den socialdemokratiska tidningen Folket, stöder sig på anonyma källor och avslöjar att socialdemokraterna inlett förhandlingar bakom ryggen på vänsterpartiet. I efterhand ger den intryck av att vara en planterad nyhet. Det vill säga en medveten läcka, där en politisk informatör låtsas röja en hemlighet, men i själva verket vill ändra förutsättningarna för en pågående förhandling. En vanlig manöver i valtider. Oavsett hur det förhåller sig är det så artikeln uppfattas inom vänsterpartiet.

Ann Berglund reagerar så här: "Efter att ha läst Folket på morgonen och även fått veta hur väl borgarna trakterades av sossarna, trerätters middag, vet jag inte om vi gör rätt i våra förhandlingar med dem. Om vi ska lägga våra frågor vid sidan om samarbetet och skriva under deras politiska program skulle vi ju lika gärna (ha kunnat) vara sossar från början."

Elina svarar: "När jag ser, vilka som fått Anns brev, gissar jag att det är fler än jag som undrar vad som menas ... Någonting om trerättersmiddag hittade jag inte (i Folket, reds. anm)." Elina Linna ber Ann Berglund att inte sprida skvaller och uppmanar därefter sina partikamrater att sluta e-posta: "Om ni vill ha mer detaljerad information, ring förslagsvis till Lotta (Johnsson Fornarve, reds anm). Jag menar att e-posten verkligen inte är det bästa sättet att diskutera innehållet i några förhandlingar ..."

[9 Måndag]
Vänsterpartiet har nu levt i ovisshet om socialdemokraternas avsikter i fem dagar. Först på måndagsmorgonen drar sig de borgerliga förhandlarna ur leken tillsammans med miljöpartiet. Det går till så här:

Henrik Elmberg mejlar en lista med 23 villkor till Jörgen Danielsson. Danielsson svarar med vändande post att s-ledningen inte tänker lova något innan man enats om att samarbeta. Centerledaren uppfattar svaret som korthugget, på gränsen till oförskämt. Sedan är hela trevaren över.

[10 Tisdag]
Det har hunnit bli tisdag innan resultatet av socialdemokraternas förhandlingsmiss når ut till vänsterkanten. Lotta Johnsson Fornarve skriver för en gångs skull till hela sexmannagruppen:

"Nu ser det ut som om mp föredrar att samarbeta med borgarna. Vi kommer nu att inleda förhandlingar mellan s och v. Mp kommer att få ett sista erbjudande om att delta, en sista chans."

Det är återigen Fornarve/Linnstrand som ska träffa socialdemokraterna. Övriga förhandlare ombeds skicka sina synpunkter skriftligt innan söndagen.

Ännu är det ingen som vet det, men just denna förhandlingsomgång skall komma att bli avgörande för såväl Ann Berglunds som Marco Venegas beslut att byta sida.

[13 Fredag]
Det är snart helg och Ann Berglund tänker åka på semester. Hon mejlar två synpunkter på s-samarbetet innan hon reser: Socialdemokraterna måste backa om arvodena och Marco Venegas bör utses till gruppledare i den nya landstingsgruppen. Sedan flyger Ann Berglund till Rhodos.

[15 Söndag]
Ann Berglund har precis installerat sig på charterhotellet när vänsterpartiet går med på att höja politikerlönerna. Fornarve/Linnstrand bekänner färg och medger att arvodesfrågan inte är tillräckligt viktig för att vänsterpartiet ska dra sig ur samarbetet med socialdemokraterna. Det öppnar vägen för följande uppgörelse.

* Socialdemokraterna får driva igenom sin höjning av politikerlönerna med borgerligt stöd.
* Vänsterpartiet får tillåtelse att rösta nej, utan att samarbetsavtalet mellan s och v anses brutet.

Arvodeshöjningarna kan alltså klubbas igenom med vänsterns goda minne, men utan partiets formella röster. Enligt flera ledande v-politiker släpper vänsterpartiet därmed sitt starkaste kort i föhandlingarna.

[16 Måndag]
Marco Venegas får kännedom om uppgörelsen i efterhand. Rapporten lämnas på vänsterpartiets distriktsstyrelsemöte i Flen. Ann Berglund är fortfarande på semester, och därför hittar han ingen partikamrat att ventilera sitt missnöje
hos. Det blir i stället en reporter på Sörmlands Nyheter som får lyssna till Marco Venegas tvivel efter mötet: "Jag måste fundera mer. Sviker vi
våra väljare? Det känns mer och mer som en stor fråga", säger han i intervjun.

[17 Tisdag]
Marco Venegas tvivel får stort genomslag när artikeln publiceras och motsättningarna i vänsterpartiet ligger från och med nu i öppen dager. Lotta Johnsson Fornarve tvingas ägna dagen åt det som amerikanerna kallar Damage Control. Hon säger att politikerlönerna helst "inte ska höjas" samtidigt som hon medger att "frågan är problematisk." Problematiken uppenbarar sig med all önskvärd tydlighet nästa dag.

[18 Onsdag]
Nu visar det sig att flera tunga politiker i vänsterleden inte kände till Elina Linnas uppmaning till Fornarve/Linnstrand att backa om politikerlönerna. Vänsterpartiets ledande politiker i Flen, Kaj Johansson, kallar uppgörelsen
"ett politiskt självmål ... nu försöker sossarna pressa oss att gå med på höjningen ... Men tror någon verkligen på allvar att de skulle bryta på
en sådan fråga? När de ändå har stöd av borgarna i arvodeskommittén?" Han mejlar frågan till distriktsstyrelsen och svaret han får är minst sagt häpnadsväckande.

[20 Fredag]
Det dröjer två dagar innan landstingspolitikern Madeleine Gillquist svarar. Hon deltog i distriktsstyrelsens möte som bisittare, och hävdar nu att hela arvodesfrågan avgjorts vid sidan av protokollet: "ärendet togs upp som en bifråga ... arvodesfrågan var det viktigaste kravet vi hade inför en förhandling ... och så släpper vi det ... Jag tror att beslutet vi tog kommer att bli olyckligt både för oss och sossarna ... Nej kamrater jag är besviken. Mest besviken på mig själv för att jag inte protesterade tydligare."

Peter Linnstrand skickar ut en skriftlig dementi inom en timme. Han ger sitt hedersord på att han inte: "hittar belägg för annat än att vi sagt att arvodesfrågan inte ska upplösa koalitionen."

Orsaken till att han inte helt kan avfärda Madeleine Gillqvist är enkel: Protokollet är ännu inte renskrivet. Ord står mot ord tills justeraren satt sin namnteckning under dokumentet.

Mejlen från Gillquist och Linnstrand ligger överst i Ann Berglunds inkorg, när hon återvänder från semestern. Det är viktigt att komma ihåg för den som vill
förstå vad som händer under den kommande veckan.

[23 Måndag]
När Ann Berglund slår på sin dator efter semestern blir hon arg. Hennes mejl vittnar om att hon redan nu ser ett sidbyte som ett möjligt alternativ: "Jag kom hem efter en vecka på Rhodos och fann till min förvåning en ändrad världsordning. I Sörmland har vi inte längre demokrati utan oligarki ... När man trampar på mina grundvärderingar om demokrati och rättvisa kan jag inte vara tyst och kanske är jag med i fel parti om dessa inte är grundstenar i
Vänsterpartiet", skriver hon. Den standardiserade hälsningsfrasen i slutet av hennes mejl har talande nog bytts ut från "mvh" till "Ännu så länge partikamrat".

[24 Tisdag][26 Torsdag]
Ann Berglunds brev får inläggen på mejllistan att övergå till ren pajkastning under tre dagar. Så länge grälet pågår förs det inför öppen ridå. Det kan följas från första parkett av alla medlemmar i vänsterpartiets distriktssyrelse och landstingsgrupp. Här följer ett axplock som illustrerar tonen i breven väl.

Lennart Clarstedt anklagar Ann Berglund för överdrifter. Elina Linna medger att det var hon som förmådde Fornarve/Linnstrand att släppa arvodesfrågan, men säger samtidigt att det är de två förhandlarnas fel att informationen inte nått ut till alla.

Det får Marco Venegas att be Elina Linna att hålla sig borta från landstingspolitiken: "En viktig förutsättning för att landstingsgruppen ska
ha en chans att fungera är att just du ska blanda dig i så lite som möjligt ..." Förslaget får i sin tur Ann Berglund att mejla ett skadeglatt "Jättebra!"
till svar. Sedan är spelet i praktiken över.

Det är under de här dagarna som Ann Berglund och Marco Venegas övertalar Ulrika Ernving att ringa Gustaf Wachtmeister. Både moderatledaren och Ulrika Ernving är, enligt samstämmiga uppgifter från samtliga inblandade, skeptiska till
idén från början. Men mötet bokas ändå till den 1 november. Resten är historia.


NOVEMBER

Det hade man ju kunnat räkna ut att det skulle vara du som kom Marco. Men Ann ... Det trodde jag väl aldrig.

När Ulrika Ernving stängde dörren till övernattningslägenheten
skrattade de fortfarande därinne. Nervöst eller förväntansfullt.

Förhandlingarna mellan Ann Berglund, Marco Venegas, de borgerliga partierna och miljöpartiet pågick resten av veckan. De båda sidbytarna hade tre krav: inga arvodeshöjningar, ingen privatisering av vården och ett borgerligt löfte om större resurser till integrationsarbete i landstingets regi.

Den nya regnbågsalliansen antog sin gemensamma plattform på söndagen, samtidigt som ett av de sista inläggen gjordes på vänsterpartisternas mejllista.

Mejlet ger en klar fingervisning om hur långt ifrån varandra vänsterpartiets toppolitiker stod en dryg månad efter valet.

Meddelandet är i första hand adresserat till Ann Berglund och Marco Venegas. Det återges här i sin helhet: "Jag saknar era förslag/önskemål till uppdrag i landstinget. Det underlättar arbetet om ni kan maila önskemålen före klockan 16.00 i dag. MVH Lennart C".

Svaret blev det pressmeddelande där Ann Berglund och Marco Venegas berättade att de bytt sida. Samtidigt som kommunikén skickades ut ringde Gustaf Wachtmeister upp Jörgen Danielsson på mobilen och rapporterade helt kortfattat den uppkomna situationen för socialdemokraterna:

Jag har nu majoritet i landstingsfullmäktige.

Mathias Ståhle
016-156260
mathias.stahle@ekuriren.se
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!