Språket är ett annat, men ambitionerna hos dåtidens tidningsutgivare skiljer sig inte så mycket från dagens.
Till exempel löftet från tidningens förste ansvarige utgivare Erik Wahlberg att Eskilstuna-Kuriren "vill söka fostra sin läsekrets till upplysta och rättänkande människor" Det väcker viss munterhet i dag. Men med ett modernare ordval, som att "tidningen vill bidra med olika perspektiv i samhällsdebatten", skulle det kunna läsas i vilken nutida dagstidning som helst.
Där vi i dag talar om granskningar och avslöjanden lovar Wahlberg att hans tidning ska "blotta, granska och beifra de maktmissbruk och övergrepp som kunna förekomma inom vår värkningskrets".
Eskilstuna-Kuriren skulle bli ett språkrör för de frisinnade partierna i Eskilstuna med omnejd, fastslogs också. Tidningen åtog sig inte bara att arbeta för allmän rösträtt, yttrande- och församlingsfrihet utan också för normalarbetsdag och ålderdomsförsäkring.
Gunilla Lundström medger att hon blir lite rörd över formuleringarna.
– I dag är det sådant vi tar som självklart, men vi ska komma ihåg att det skrevs i en tid när ingenting av detta ännu fanns.
Själva ordvalet var typiskt för tiden, säger hon.
– Däremot är det inte vanligt att anmälan är så omfattande, med klart preciserade mål. Det här är en tidning om startade på ideologisk grund, det är ingen kommersiell produkt.
Men allt var inte upplysning och politik. Det fanns redan då en önskan att ge läsarna mervärde, något utöver det vanliga. Till exempel en följetong på 416 sidor i bokformat, "med ett bokhandelsvärde som mer än väl motsvarar hela årets prenumeration.
I morgon: När Eskilstuna-Kuriren tog ställning i Egna Hems-frågan.