Utgivningsdagarna har blivit flera, men tidningens utseende har inte förändrats nämnvärt sedan premiären för tio år sedan. Fortfarande är det annonser och kungörelser som gäller. Inne i tidningen blandas familjenotiser med ledarkommentarer och senaste nytt. Där rapporteras att Filip Nordlunds avrättning förmodligen är snart förestående. Skarprättare Dalman med son har nämligen avrest till Västerås, där Nordlund sitter fängslad.
Tidningen hade rätt. Filip Nordlund avrättades mycket riktigt två dagar senare, den 10 december, för massmorden på ångaren Prins Carl den 17 maj samma år. Fem personer förlorade livet och dådet anses vara ett av de värsta i svensk kriminalhistoria.
En enspaltig annons på förstasidan är värd att uppmärksammas lite extra. Den bjuder in till en föreläsning i Templarlokalen på Kungsgatan 36. Ämnet för kvällen är Egna Hems-frågan.
Frågan är glödhet vid den här tiden. Inte minst i Eskilstuna som växer så det knakar. Den fattigare delen av befolkningen tränger ihop sig i omoderna och hälsovådliga bostäder inne i centrum. Men nu startar en rörelse för att ge också mindre bemedlade möjlighet att bygga ett eget hem. Resultatet blev småhusområden i Gredby, Måsta, Närjeholme, Snopptorp, Lilla Nyby och Helgesta, för att bara nämna några.
Eskilstuna-Kuriren hade en mycket aktiv roll i Egna-Hemsrörelsen. I boken "Ordet måste stå fritt", skriven till Eskilstuna-Kurirens 115 årsjubileum av dåvarande chefredaktören Jerker Norén, står:
"Egnahemstanken ingick tveklöst i det politiska projekt som drev Eskilstuna-Kurirens redaktionella arbete"
Redan 1905 infördes statliga egnahemslån. Också här spelade Eskilstuna-Kuriren en aktiv roll och hjälpte till med det praktiska.
Egnahemsföreningen levde kvar till 1975, då den gick upp i Eskilstunakretsen av Svenska Villaägareförbundet.
Högst upp på förstasidan står tidningen prenumerationspriser angivna. Priset varierar beroende på om man vill ha tidningen hemburen, skickad till närmsta postkontor eller om man kommer och hämtar den vid tryckeriet.
– Om man hade tjänstefolk som kunde hämta tidningen på plats sparade man gärna in slanten för hembärning, säger forskaren Gunilla Lundström
– Annars var tidningsgummorna med sina kärror en vanlig syn på gatorna. De var den tidens tidningsbud.
I morgon: Kampen för kvinnlig rösträtt.