– Yttrandefriheten har en lång tradition i Sverige.
Det säger Nils Funcke, journalist, publicist och sakkunnig i yttrandefrihetsfrågor.
I Sverige finns rätten till yttrandefrihet inskriven i grundlagen. I Regeringsformen står att läsa att: "Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor."
Yttrandefriheten tas även upp som en mänsklig rättighet. Så här lyder artikel 19 i FN:s allmänna förklaringar om de mänskliga rättigheterna.
"Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser."
Utan ingripande alltså. Något som både dåtid och nutid ger exempel på inte alltid är fallet.
– I alla tider har man försökt trycka ner udda och avvikande åsikter. Konsekvenserna av det har blivit att samhället berövats utveckling, säger Nils Funcke.
Exempelvis hade kyrkan under lång tid stort inflytande över vad som fick tänkas och tyckas. Att säga att jorden inte var världsalltets centrum och att solen inte alls snurrade runt jorden var förbjudet.
– Personer fick betala ett högt pris om de utmanade kyrkans uppfattning.
Det centrala i yttrandefriheten är enligt Nils Funcke att de avvikande uppfattningarna måste få komma till tals och nå ut.
– I bästa fall är de sanna och leder till utveckling. Och är de inte sanna så leder de till en nyttig diskussion där det som råder kan förfinas. De som simmar mot strömmen gör en oerhörd nytta.
– Utgångspunkten är att en vid och generös yttrandefrihet är en förutsättning för hela samhället.
Vid och generös alltså. Men inte obegränsad.
– Olika samhällen har valt att reglera yttrandefriheten på olika sätt. Och där sticker Sverige ut markant. Där andra länder kanske har en mer allmänt hållen formulering i sin konstitution, som sedan prövas i vanliga domstolar, har Sverige gått mycket längre.
I Sverige finns den allmänna formuleringen av yttrandefriheten inskriven i regeringsformen. Så ser det alltså ut i många länder. Men Sverige har gått längre än så. Vi har ytterligare två grundlagar där yttrandefriheten specificeras: tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
– Vi har väldigt unika grundlagar som inte bara är väldigt definierade om var gränserna går utan också reglerar hur missbruk ska hanteras och har straffsatser på grundlagsnivå.
Under de snart 250 år som den första av de två specifika grundlagarna om yttrandefriheten funnits har den fått genomleva en hel del.
– Den har lappats och lagats. Under det gustavianska enväldet var den nästan helt utplånad. Den gröptes ur så att det inte var mycket värde kvar i den. Och så har det pågått hela tiden, men den har alltid återställts.
Senaste utmaningen var under Andra världskriget.
– Något som påverkade bland annat Eskilstuna-Kuriren. Då ville man kväsa de tidningar som var antinazistiska. Bland annat infördes transportförbud och några utgåvor av tidningar konfiskerades. Det var en oerhörd repression.
Efter kriget gjorde man upp med det som skett. Bland annat omöjliggjordes införandet av transportförbud och förhandsgranskning.
– Den tryckfrihetsförordning vi känner i dag härstammar från 1949.
1991 såg yttrandefrihetsgrundlagen dagens ljus och tillsammans utgör grundlagarna nu en publiceringsneutral plattform för det fria ordet.
– Grunden är att du ska kunna använda vilken teknik du vill för att föra fram och nå ut med dina åsikter. Det ska inte spela någon roll om du trycker det på flygblad eller skriver det på en webbsida. Du ska ändå omfattas av alla bestämmelser.
– Det spelar ingen roll om du är en lördagsbloggare. Du kan skaffa ett utgivarbevis och få samma skydd som Eskilstuna-Kuriren, Dagens Nyheter eller något annat mediehus. Det handlar om en medborgerlig rättighet som omfattar alla yttranden.
Och som sagt så regleras även gränsen i grundlagarna.
– Det finns 19 stycken olika brott du kan göra dig skyldig till. De vanligaste är förtal av enskild och hets mot folkgrupp. Frågan var gränsen går prövas i varje enskilt fall.
Och det är först efter att något gjorts offentligt som det ska prövas.
– Det finns inga begränsningar i vad du får tycka och tänka. Först efter att det gjorts offentligt kan man se om du gick över gränsen. Och då är det justitiekanslern som väcker såna åtal.
Hur har internets framväxt påverkat yttrandefriheten?
– Det är en stor landvinning. I dag har var och en möjligheten att till en ringa kostnad ge hals åt sina åsikter. Samtidigt finns det inte samma publicistiska tradition hos gemene man som det finns i mediehusen. De saknar den etiska kompassen och har mindre kännedom om var gränserna går. Det har resulterat i en smörja av förfärliga saker som vi i dag benämner näthat.
Nils Funcke beskriver hur vi i dag på nätet uttrycker saker som vi aldrig skulle säga rakt ut till någon, än mindre trycka upp och dela ut.
– Det går så fort att knappa ner något och trycka enter. Ett sätt att korrigera detta är att ha en öppen diskussion i hur vi förhåller oss till varandra och hur tonläget ska vara.
Ett annat sätt är att lagföra övertramp.
– Ett exempel är det så kallade Instagrammålet, säger Nils Funcke.
Där lagfördes två unga tjejer som på sociala mediet Instagram gjort sig skyldiga till grovt förtal då de hängde ut andra ungdomar.
– Det går så lätt att krossa människors liv i dag, med en enda tangenttryckning kan du rasera familjer, få personer att ta sina liv. Men i grunden ser jag internets utveckling som något positivt för yttrandefriheten. Avarterna regleras i lagstiftningen.
En tanke med lagen är att det ska finnas en ansvarig för yttrandena. Tidningar har en ansvarig utgivare, en lördagsbloggare kan bli sin egen ansvarige utgivare. Yttrandet ska gå att härleda till en person.
Hur fungerar det med de anonyma forum som finns på nätet?
– Det är fega krukor som döljer sig på dessa forum. Men det går ändå att ta reda på och lagföra dem om de går över gränsen. De två tjejerna i Instagrammålet var anonyma men det gick att leta reda på vilka det var och lagföra dem.
Nils Funcke liknar de anonyma nätforumen vid skoltoaletter. Deras uttalanden är klottret som vaktmästaren snabbt kunde städa bort förr, men som i dag kan få stor spridning lika snabbt.
– Det är inget nytt att vi människor är taskiga mot varandra. Det finns mycket i nätets undervegetationer som inte borde finnas.
– Samtidigt måste vi bejaka människors möjlighet att direkt kunna förmedla sig. Internet är en enorm kunskapskälla där alla har tillgång till allt. Du behöver inte växa upp i ett intellektuellt hem med Nationalencyklopedien i halvfranska band för att nå kunskapen. Bekymren får vi försöka korrigera så gott det går.
Han hoppas att vetskapen om att man kan bli lagförd ska göra att man passar sin tunga lite och använder sitt omdöme. Men några ytterligare inskränkningar i yttrandefriheten vill han inte se.
– Det viktigaste av allt är att myndigheter inte får gå in och hindra ett yttrande från att bli offentligt. Utan ett förbud mot förhandsgranskning skulle yttrandefriheten bli en chimär. Och även om risken för censur är en svårtänkt tanke i Sverige så behöver vi inte titta långt bort för att hitta den. Titta bara på Ryssland och andra odemokratiska stater där regeringen styr och ställer på ett väldigt hårdhänt sätt. Sånt kväver hela samhället utveckling.
Och för Sveriges del räcker det med att titta tillbaka lite över 60 år.
– Jag tänker på det som bland annat Eskilstuna-Kuriren råkade ut för under Andra världskriget. Det ligger inte så värst långt borta i tiden. Det gäller att inte ta det här för självklart.