21-årig bilist med mörk vindruta frias

En 21-årig Eskilstunabo som åtalats för att ha haft alltför mörk solfilm på bilens vindruta frias.
– Tingsrättens krav på teknisk bevisning är helt orimlig, säger vice chefsåklagare Henrik Olin.

15 september 2016 04:20

Det var i maj i år som 21-åringen stoppades av polisen på Västerleden i Eskilstuna. Patrullen hade fått syn på bilen några minuter tidigare och noterat att det var så mycket solskyddsfilm på vindrutan att det bara var en smal springa att se igenom.

Men när bilen stoppades var solskyddfilmen borttagen. Den låg nu nedstoppad i en påse på golvet vid passagerarplatsen. Efter att 21-åringen vägrat skriva under en ordningsbot gick ärendet vidare och utreddes som ett brott mot fordonsförordningen.

I Transportstyrelsens föreskrifter framgår att en bil får förses med solfilm om ljusgenomsläppligheten i båda riktningarna är minst 75 procent för vindrutan och 70 procent för övriga rutor.

Enligt polisen på plats var den borttagna solfilmen alldeles för mörk, med en uppskattad toningsgrad på cirka 50 procent.

21-åringen har i förhören nekat till brott. Han har uppgett att han inte förstår varför regeln finns eftersom han kan köra bilen utan problem. Han hävdar också att bestämmelserna tolkas på olika sätt av polis och till exempel besiktningspersonal.

I sin dom skriver tingsrätten att det är utrett att 21-åringen hade en mörk solskyddsfilm på vindrutan. Rätten anser också att det inte finns anledning att ifrågasätta trovärdigheten i polismannens bedömning av solfilmens toningsgrad. Men eftersom uppskattningen är gjord endast genom en okulär besiktning på platsen är det inte tillräckligt för att slå fast ljusgenomsläppligheten.

Tingsrätten menar att lagstiftningen inte ger någon vägledning om sambandet mellan toningsgrad och ljusgenomsläpplighet. I det aktuella fallet saknas dessutom en teknisk undersökning av saken varför åtalet ogillas och 21-åringen frias.

Åklagare i fallet var Henrik Olin. Han anser att tingsrätten blandar ihop begreppen:

– De har inte riktigt förstått eftersom de skriver att toningsgrad och ljusgenomsläpplighet är två olika saker. Dessutom är deras krav på teknisk bevisning helt orimlig i sådana här situationer.

Han överväger därför att överklaga domen.

– Det finns muntlig bevisning från en erfaren polisman som är helt säker på att solfilmen var för mörk. Det är också ett principiellt intressant fall och jag uppfattar det som att tingsrätten är fel ute, säger Henrik Olin.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Lars Skärlund