– Hösten för oss har varit en enda lång paus. Vi behövde den efter alla år med småbarn och tonårsbarn.
Hur känns det då att fylla 50 år?
– Hur man än gör, firar eller inte, bryr sig eller inte, känns det ändå som om man på något sätt måste förhålla sig till det. I alla fall känns det så för mig.
– Jag kan inte bara låta det passera obemärkt. Och jag har kommit fram till att jag nog mest ser fram emot det.
Pytteliten skola
Annika Bergsland växte upp på en liten gård i Björkvik utanför Katrineholm. Ett minne från barndomen som hon tror präglat henne lite är att hon gick i en så liten skola – bara tolv elever – där alla hade väldigt tydliga roller.
Redan som 17-åring träffade hon sin åtta år äldre, blivande man Mark. Ganska snart flyttade paret till Mågla gård i Jäder där Mark fortfarande driver lantbruksföretag och där det genom åren funnits både grisar, vildsvin, får, mängder av andra djur, växtodling hagar och skog att sköta om.
Utbildad lärare
Men Annika Bergsland har aldrig agerat ”bondmora”. Hon har arbetat utanför hemmet som mellanstadielärare i Kjula, Barva, gamla Nyfors, Stålfors, Fröslunda och på folkhögskola. De senaste åren har hon haft en tjänst på Stockholms universitet.
Parallellt med lärarjobbet har hon också varit verksam inom museerna i Södermanland och Västmanland genom åren, med museipedagogiskt arbete.
Hur beskriver du dig själv?
– Pedagogik, kultur och internationella kontakter har löpt som en röd tråd genom mitt liv. Det är nog också det som karaktäriserar hela vår familj och hur vi lever.
– Jag åkte själv som utbytesstudent till Nebraska som 17-åring, alla mina tre barn har varit utbytesstudenter och praktikanter utomlands, vi har utbytesstudenter boende hos oss just nu och jag har haft förmånen att resa mycket i mitt arbete.
– Förra året var jag på resande fot i sammanlagt tio veckor, flera gånger till Indien och tre veckor i Kina.
Värdmamma på besök
Familjen har också en lägenhet i Spanien dit de regelbundet återvänder.
Annika Bergslands värdmamma när hon var utbytesstudent som 17-åring – Doris – har hon också nyligen haft besök av. För möten med nya människor, internationella kontakter, sätter Annika stort värde på.
Förklara din yrkesroll?
– Jag ser mig som en brobyggare mellan den kulturella världen och skolan.
– Museerna är en bra arena för lärande. Jag har därför nästan sett det som en ”mission” att försöka få in museipedagogiken i undervisningen i skolan. Här tycker och hoppas jag att jag gjort avtryck under mina sju år på Stockholms universitet där jag just utformat kurser i museipedagogik – de enda i Sverige – och dit studenter kommit från hela världen.
Men nu är det slut?
– Ja, jag håller på och gör bokslut i Stockholm och börjar snart en ny tjänst med en aktiv roll på lärarprogrammet på Mälardalens högskola.
– Jag går med lyckliga steg in i det jobbet, jag har fått ett fantastiskt mottagande och det är väldigt trevlig stämning på utbildningen.