Men det är inte han som är i fokus denna gång. Det är makan May.
Hon fyller 90 år i morgon lördag. Bruno är nyss fyllda 91. De klarar sig alldeles själva, har bara lite städhjälp och så larm om något skulle hända någon av dem.
De bor åtta våningar upp på Norra Knoopgatan i Nyfors.
Har ni många i er ålder här i huset?
– Nej, säger May. Våra bekanta har gått bort en, efter en. De vi umgås med nuförtiden är nästan 20 år yngre.
May Johansson är Eskilstunabo ut i fingerspetsarna. Hon är född och uppvuxen på Drottninggatan.
– Vi var tre systrar. Jag är yngst. Alla lever.
– Många frågade mamma om det inte var jobbigt med tre flickor så tätt, men hon svarade alltid; ”nej, de leker hela tiden med varandra och klarar sig själva.”
Även Mays äldsta syster som är 93 bor kvar hemma, mellansystern, 92, bor på Tunagården.
– Bruno och jag har väl också funderat på att flytta ibland, till Strigeln eller Marielund, men vi trivs och har det bra här och det skulle bli så jobbigt att flytta alla våra saker från lägenheten . . .
Bil har paret dock inte längre. De tar bussen eller går dit de ska.
Inga krämpor?
– Jag har lite reumatism, har haft dålig rygg och nu väntar jag på att få hjälp med min vänsterfot som är ond igen. Den är stelopererad sedan åtta år tillbaka, men så ramlade jag nyligen och slog i. Men annars mår vi bra.
Det är en tjusig lägenhet på 95 kvadratmeter som paret har. Fyra rum och kök, balkong och en fantastisk utsikt över Eskilstuna. Inredningen vittnar om att här bor ett par som både kan snickra, virka, sticka, brodera och måla tavlor. Som är konstnärliga och händiga.
Det står May Johansson på åtskilliga av alstren på väggarna.
Hur länge har du målat?
– Jag började när jag var 65. Gick först en kurs i akvarellmålning och ledde sedan kurser på ABF under många år. Numera målar jag dock inte längre, det blir för stark doft här i lägenheten.
Men virkar gör May fortfarande.
– Och hon lagar jättegod mat, fortsätter Bruno.
Paret har varit gifta i 65 år förresten. Har firat krondiamantbröllop. De träffades på Erik Anton Berg där May Johansson jobbade i 17 år. Först en stund på lagret, sedan på kontoret.
– Jag var den första kvinnan som anställdes på kontoret, minns May. Jag hade hand om bokföringen. Det passade mig, jag har alltid tyckt om siffror.
Innan dess hade hon jobbat som springflicka. Hon började jobba som 16-åring, 1937, direkt efter sju års skolgång.
Efter anställningen på E.A Berg och efter att hon varit hemma och tagit hand om sonen Sten-Åke, började May på Volvo BM 1970 med ungefär samma arbetsuppgifter som hos E.A. Berg.
– Där stannade jag i 13 år till 1983 när jag gick i pension.