– Ska du stänga nu helt plötsligt?
Frågan kommer från en grupp tjejer som precis kommit in i Lilla gallerian i Åker.
Gandi Razai nickar till svar och slår ut med armarna. Det är jobbigt för honom att svara.
– Jag kommer inte att förlåta dig, säger en av dem.
– Varför ska du stänga för? frågar en annan när han går fram till tjejerna för att krama dem.
Varför Gandi Razai nu stänger pizzerian kan man verkligen undra. Han vill själv inte gärna gå in på detaljer, men berättar att ända sedan hans fru gick bort har det varit jobbigt att driva restaurangen på egen hand.
– Jag orkar inte mer.
Den sista pizzan bakades i helgen. När tidningen träffade Gandi under måndagen var han i full färd med att plocka ihop verksamheten.
– Nu ska jag börja jobba i Stockholm på en grill, säger han.
Finns det någon chans att du återvänder till kommunen?
– Jag hoppas det. Kanske när de bygger det nya centrumet i Läggesta.
Att säga att han kommer bli saknad av sina kunder är en underdrift. Under den korta stund som tidningen besöker gallerian är det flera som stannar, kramar Gandi och ger honom några varma ord som avskedsgåva.
– Jag kan säga att Gandi är älskad av alla, stora som små. Han har varit navet i Åker sedan han kom tillbaka, säger Benny Insulander, som känt Gandi i 20 år.
Pizzerian i gallerian har varit öppen i drygt fem år. Men Gandi Razai har, bortsett från en sejour till Stockholm, drivit restaurangverksamhet i Åkers styckebruk långt mycket längre tid än så.
Vad kommer du att sakna mest med Åker?
– Folket. Barnen som kommer in hit och skriker "Gandi!", innan de går fram och kramar mig.
Benny tar vid:
– När man kommer hit så känner man sig som hemma. Det enda vi kan hoppas på nu är att han får det så bra som möjligt i Stockholm.
Även fastighetsägaren till Lilla gallerian, Petrus Rhawi, tycker att det är tråkigt att se sin hyresgäst kasta in handduken.
– Det är tråkigt för mig och tråkigt för honom. Jag kommer att sakna honom, säger han, och låter meddela att det än inte finns någon som anmält intresse att ta över efter Gandi.
I samband med vårt avsked får även vi en kram från pizzabagaren när vi ska gå.
– Kanske kommer jag tillbaka hit. Man vet aldrig, avslutar han.