– Det är som en potatis egentligen. När man sticker i den och det är mjukt - då är den färdig.
Bakom Åke Agneflo, ordförande i Östra Sörmlands gruvförening, ligger vad som för ett otränat öga ser ut som en gigantisk bakelse av grankvistar. I själva verket är det grunden till en kolmila.
– Vi kommer att tända på den och sedan brinner den långsamt under fem till tio dygn. Det gäller att hålla tätt och ta bort allt som inte är brännbart. Så småningom milas det ut kol, förklarar Åke Agneflo.
Lördagen den 18 juli är det dags att tända årets kolmila vid Skottvångs gruva. Att tända en kolmila vid gruvan är något av en tradition och sedan 1990 arrangerar föreningen det som kallas för kolarveckan.
Under tiden kolmilan brinner arbetar gruvföreningens medlemmar dygnet runt med att ta hand om den. På värdshuset intill uppträder alltifrån rockartister till clowner.
– Nästan varje kväll kommer det vara någon form av uppträdande. Ett av de stora namnen vi har är Staffan Hellstrand som kommer tolka låtar med kolanknytning, säger Maria Bystedt som driver värdshuset vid Skottvångs gruva.
Besökarna kommer dessutom att kunna lära sig om hur kol tillverkades förr i tiden.
Kring industrialiseringen var Skottvångs gruva den främsta kolkällan för de närliggande bruksorterna. De olika bruken var beroende av gruvans resurser för att bedriva sin verksamhet.
– Det är något man inte lär ut särskilt mycket i skolan. Det här är vår nutidshistoria och en viktig grund till vad som sedan blev Sveriges välfärd. När jag frågar folk i min ålder om de känner till det här är det ytterst få som vet, säger Malin Kvarnström, sekreterare i Östra Sörmlands gruvförening.
– Vi vill visa besökarna hur det gick till då, säger Åke Agneflo.
Det är dock endast kol som eldas under veckan. Den som vill grilla under kolarveckan gör den det bäst vid en grillplats.
– Det var en som försökte grilla korv över milan en gång men det gick inte så bra. Korven blev helt svart på ytan och var fortfarande djupfryst inuti, säger Malin Kvarnström och skrattar.