Hunden Ax skaffade Roger Björk särskilt för eftersök på "vanligt" vilt. "För eftersök på rovdjur krävs specialtränade hundar. Jag tror det finns två i kommunen", säger han.
Det är becksvart fredagskväll när eftersöksjägaren Roger Björk i Åkers styckebruk får samtalet från polisen. En stor dovhjort har blivit påkörd och försvunnit till skogs vid Vånga, mellan Stallarholmen och Strängnäs.
Drygt tre timmar senare har han, med hjälp av sin hund Ax, lyckats spåra dovhjorten och kunnat konstatera att den är oskadd.
Han har också, på samma plats, hittat fyra vildsvinskultingar som någon kört på utan att anmäla det. Tre låg på vägen, döda, och en i diket, skadad. Den fick han avliva.
– Man blir ju förbannad över att ingen hörde av sig. Folk bara fortsatte köra över de döda kultingarna, säger Roger Björk.
Han har under samma arbetsinsats också själv varit nära att bli påkörd – tre gånger.
– Jag vill också komma hem till fredagsmys med mina barn. Så tänk på hastigheten och var uppmärksam när ni ser tält och blinkljus, både jag och hund jobbar efter vägen.
Så skrev han på Facebook när han kommit hem – helskinnad och förbannad – efter ovan nämnda sökinsats den 26 november.
– Bilarna bara blåste förbi rakt bakom ryggen på mig, i säkert 70–80 kilometer i timmen. Alltså, om man ser ett varningstält med en blinkande lampa på toppen, då behöver man släppa gasen.
När tidningen träffar honom en vecka senare är det strålande sol från klarblå himmel. Ovanliga omständigheter för de eftersöksjägare som, likt Roger Björk, jobbar på uppdrag av Nationella viltolycksrådet, NVR. De flesta viltolyckor sker i gryning, skymning eller mörker.
– Det är polisen som ringer ut oss. Vi är 16 eftersöksjägare som har uppdrag i Strängnäs kommun. Jag har hållit på i tre–fyra år nu och gör väl en 60–70 sök per år. Till vardags jobbar jag på Scania i Södertälje, så jag har sagt att jag kan ta uppdrag före klockan 6 och efter 16 då, plus helger.
"Det är ju inte det att vi inte syns när vi jobbar vid vägen", säger Roger Björk.
Roger Björk gäspar, fast klockan är 11.
– Jag var på två sök i natt. Fast i dag har jag faktiskt ledigt – från Scania.
Varför gör du det här?
– Dels ser jag det som en samhällsinsats – vi är tillgängliga 24/7, året runt – dels ser jag det som viltvård. Jag vill inte att det ska springa omkring skadade djur och lida för att någon bilist har kört på dem. Det har de inte bett om, säger Roger Björk som också är fritidsjägare.
På Nationella viltolycksrådets hemsida finns en sökbar karta över det senaste kvartalets inrapporterade viltolyckor. Så här ser det ut i Södermanlands län.
Enligt Nationella viltolycksrådet rapporterades under årets elva första månader 56 663 viltolyckor i Sverige. Av dem var drygt 43 000 med rådjur, nära 5 000 med älgar och ungefär lika många med vildsvin.
Den som kör på vilt ska markera platsen med den särskilda varningsremsa som finns hos bilprovningar, polisen och Trafikverket. Den går också att skriva ut själv, via NVR:s hemsida. Remsan är till för att eftersöksjägare inte ska behöva vara på eller vid vägen längre än nödvändigt och för att minimera det skadade djurets lidande.
Vid olyckor med älg, rådjur, hjort, vildsvin, björn, varg, järv, lo, utter, örn och mufflonfår är man skyldig att kontakta 112, oavsett hur skadat eller oskadat djuret verkar. Det kan göras per telefon eller med SOS Alarm-appen.
Att inte anmäla olyckor med nämnda djurslag är olagligt och kan ge böter.
– Jag tycker det känns konstigt att det klassas som jaktbrott. Det borde ses som smitningsolyckor, för det är vad det är, säger Roger Björk.