Det är en varm, solig förmiddag i slutet av maj när tidningen träffar Leena Tegevi i just Ulvaskogen, bara några kilometer öster om Åkers styckebruk.
Vi tar en promenad tillsammans där den tidigare kommunbon får visa några av sina favoritställen och rent generellt tala sig varm för området.
Men det är ett område som alltså hotas av avverkning.
Marken ägs av Finja AB som den 22 respektive 27 mars gjorde avverkningsanmälningar till Skogsstyrelsen. Bakom dessa står två parter och det handlar om totalt fyra avverkningar i två olika områden (Åkers styckebruk 1:393 och Åkers styckebruk 1:78) i Ulvaskogen. Det är fråga om sammanlagt 45 hektar skog.
– Jag såg ju redan förra sommaren att det hade anlagts vägar i skogarna här. Vägar som skär genom naturen och kan bära tunga fordon, suckar Leena Tegevi.
För henne är Ulvaskogen någonting unikt. Här har hon visats alltsedan ungdomsåren.
– Ulvaskogen betyder oerhört mycket för mig. Det finns en sån själ i platsen.
Hon syftar på kanotpaddling och skridskoåkning i de närbelägna sjöarna, svamp- och bärplockning, korvgrillning, lekar med såväl barnbarnen som hunden, fika...
– Jag har även ridit igenom här, säger Leena Tegevi och tillägger att vi står på stället där helt andra hästar befann sig i samband med att Ronja Rövardotter spelades in våren 2023.
– Detta är en del av vildmarken som sträcker sig från Åkers styckebruk till Gnesta.
Hur kändes det när du fick kännedom om avverklingsplanerna?
– Jag var uppgiven och ville bara gråta.
Men uppgivenheten vändes till stridslystnad.
Facebook-gruppen Rädda Ulvaskogen startades och en digital namnlista med syfte att, just det, rädda skogen skapades.
– Under de senaste dagarna har uppslutningen eskalerat. Folk hör av sig och vill hjälpa till. Vi hinner inte med att besvara alla kommentarer på olika ställen på Facebook. Vi har runt 2 500 underskrifter nu, säger Leena Tegevi som ingår i styrgruppen tillsammans med Filippa Freed, Jeannette Stüben och Staffan Petré från Naturskyddsföreningen.
Affischerna som satts upp i Strängnäs, Stallarholmen, Mariefred och Åkers styckebruk har förmodligen också gjort sitt till.
På ett tidigt stadium kom Naturskyddsföreningen i Sörmland in och inventerade området. Då hittade så många fridlysta arter att man överklagade Skogsstyrelsens beslut att låta avverkningen starta sex veckor efter anmälan.
Den 6 maj tog Mark- och miljödomstolen i Nacka upp ärendet.
– Beslutet där blev ett interimistiskt förbud mot avverkning, säger Leena Tegevi.
Tre veckor senare står det klart att ärendet återförvisats till Skogsstyrelsen.
– Stämmer bra, jag har tagit emot domen, säger Erik Trostek, handläggare hos Skogsstyrelsen i distriktet.
– Vi fick yttra oss, och detta var vår önskan. Genom den ideella föreningen som gruppen anlitade har det framkommit att det finns rödlistade och fridlysta arter i den aktuella skogen. Det var nya uppgifter för oss, vi hinner inte kolla allt själva. Det kommer in mellan 60 000 och 70 000 ärenden varje år, konstaterar Erik Trostek.
Hur lång tid har ni på er nu?
– Något slutdatum är inte satt.
Bland de arter som påträffats i Ulvaskogen kan knärot, bombmurkla, vågticka, motaggsvamp, spillkråka, entita och talltita nämnas.
– Det tog bara några minuter så hittade vi knärot i det första beståndet. Det är en fridlyst, rödlistad och hotad orkidé, berättar Staffan Petré, Naturskyddsföreningen, i en intervju med SVT Sörmland.
Motparterna till Naturskyddsföreningen har enligt domstolen uppgett att de inte har något att erinra mot att målet återförvisats till Skogsstyrelsen för ny handläggning.
"Ärendet handläggs hos Mark- och Miljödomstolen och vi avvaktar den hanteringen, varför vi vänligen ber att få återkomma med eventuella ytterligare kommentarer längre fram", skriver Veronica Jensen, Finja AB, i ett mejl.
Tidningen har utan framgång försökt nå henne för fler kommentarer.
Leena Tegevi igen:
– Det är skönt att vi har Naturskyddsföreningen i ryggen. Att tänka sig Ulvaskogen som ett kalhygge går inte. Hela ekosystemet skulle förstöras och detta är irreversibelt. Det skulle ta 100 år för skogen att växa upp igen. Skogen som finns här är flerskiktad, med olika långa och olika gamla träd. Det finns död ved och rotvältor.
– För mig har Ulvaskogen både sociala och biologiska värden.