Åkerskolans rektor Anders Petersson anlände till platsen och tackade kvinnan för att hon hade ingripit. "Jag vill dock understryka att det inte hör till vardagen med bråk och slagsmål på Åkerskolan", skriver han i ett mejl till tidningen.
Kvinnan, som vill vara anonym, är i 45-årsåldern och bosatt på annan ort, var på väg för att äta lunch med sina kolleger i gallerian.
– Det pågick ett bråk på gräsmattan intill som jag direkt insåg inte bara var på skoj, även om jag inte vet hur allting startat. Men jag förstod på mina kollegor att de först inte hade uppfattat att bråket var på allvar.
Kvinnan berättar att hon hade en uppväxt präglad av mobbning och tvekar därför inte att säga ifrån eller stå upp för den som är eller blir utsatt för orättvisor eller hamnar i en utsatt situation.
Nu insåg hon att tre unga personer pucklade på en fjärde, delar av händelseutvecklingen rapporterade tidningen om på vår sajt i måndags.
– De turades i princip om att slå honom både på kroppen och i ansiktet, och han försvarade sig så gott han kunde. Samtidigt stod det kanske 15 andra ungdomar och hejade på. Plus att det passerade människor på cykelvägen bredvid, som inte ingrep.
Direkt efter att hon anlänt till gräsytan hade kvinnan lyckats sätta stopp för bråket och personerna skingrades från platsen.
– Just då låg den ensamma, misshandlade killen ner. Bara en person var kvar och denne höll fast honom med båda armarna samtidigt som han tryckte ett knä mellan bröstkorgen och halsen på motståndaren. Jag var orolig att pojken inte skulle kunna andas.
– Jag gick helt enkelt fram och skrek åt killen att sluta, och det gjorde han. Sen frågade jag den misshandlade om han ville att jag skulle ringa polisen och även om han ville polisanmäla, vilket han tyckte lät bra.
Hur mådde han?
– Han verkade groggy. Ganska blek och hade en begynnande blåtira och ett blodsprängt öga. Det fanns även blod vid ena knät.
Utan att på något sätt utmåla sig själv som vardagshjälte konstaterar kvinnan:
– Det här hade kunnat gå riktigt illa.
Kort efter att hon fått isär ungdomarna dök några lärare och Åkerskolans rektor Anders Petersson upp (bråket hade haft sin upprinnelse på Bruksvallen där två ungdomar rök ihop).
– Anders talade i telefon, med polisen, så han kom något senare än de andra. Både han och lärarna tackade mig för att jag hade ingripit. Annars kändes det som att lärarna försökte avdramatisera situationen. De sa åt killarna som stod och tittade på att gå tillbaka till skolan, ingenting mer. Det är ju sorgligt om händelser av det här slaget är vardagsmat på Åkerskolan.
Kvinnan upplevde att ännu fler personer kom fram till gräsytan när bråket hade upplösts.
– Bland annat pratade jag med en man som berättade att han hade filmat allt. "Har du ringt polisen också", frågade jag. Men det hade han inte. Ibland undrar man hur folk tänker. Varför filma händelsen men inte ringa polisen? Fast han verkade förstås lite skärrad.
– Sen är jag både besviken på och upprörd över de cirka 15 killarna som bara stod och hejade på de tre som misshandlade killen. Var fanns civilkuraget? Det finns så mycket man kan göra för att försöka få stopp på ett bråk, även om man inte vågar ingripa direkt. Man kan till exempel skrika, ropa på hjälp, man kan gå fram och säga att man ringt polisen, och så vidare.
Vad säger polisen till dig?
– Ingenting. Men polisen får gärna höra av sig om de behöver mer information. Det känns lite konstigt att de inte pratat med mig redan. De har ju fått mitt namn.
Var du aldrig rädd?
– Klart att jag var. Att de i stället skulle vända sig mot mig. Men jag är en person som kämpar för rättvisa. Jag har alltid velat hjälpa människor som inte haft det så lätt i livet. Min önskan är att fler vågar agera nästa gång de ser ett slagsmål eller misshandel.
Anders Petersson svarar via mejl:
– Jag delar uppfattningen om att samhället har både utmaningar när det gäller ungas våld mot varandra samt vuxnas benägenhet att ingripa vid olika händelser. Jag vill dock understryka att det inte hör till vardagen med bråk och slagsmål på Åkerskolan. Det är direkt felaktigt. Under mina åtta år på Åkerskolan har vi haft enstaka händelser av denna karaktär. Åkerskolan är i dag en trygg och säker skola.
– Denna händelse inträffade dessutom utanför skolans område vilket försvårade våra möjligheter att ingripa. De äldre eleverna har rätt att lämna skolans område vid bland annat raster. Skolans personal agerade på plats lugnt och sakligt för att inte eskalera en redan mycket allvarlig händelse.
– Vi vuxna behöver genom våra tydliga handlingar och markeringar visa våra barn och unga att våld och kränkningar aldrig accepteras.
– Åkerskolan polisanmäler alla händelser under skoltid där våld och skadegörelse förekommer. Vi är dessutom som tjänstemän alltid skyldiga att göra anmälan till socialtjänsten om vi misstänker att ett barn far illa.
Tidningen har utan framgång också sökt polisen.