Lisa Asplund tillsammans med fjällkon Löva och olika arter av fjäderfän.
Efter gymnasiet flyttade Lisa Asplund först från Sollefteå till Stockholm. Därifrån var steget inte så långt till Hallmyra mellan Åkers styckebruk och Strängnäs.
– Det började med att jag skaffade mig en sommarstuga. Jag längtade efter ett hus på landet med hästar.
Snart blev flytten permanent och Lisa Asplund kunde dra igång sin rörelse som därefter vuxit successivt.
I samband med ett kollo för LSS-barn på gården träffade hon sin blivande sambo Jacob Andersson från Södertälje.
– Det är vi två som sköter stället, men vi har många medryttare som tar hand om hästarna, berättar Lisa Asplund under vår pratstund i stallet.
Flera personer har skickat in motiveringar till tidningen om varför Lisa Asplund borde bli Årets lokala hjälte. Här följer några av lovorden:
"Hon har en förmåga att möta människor med olika behov och få dem att växa genom hästar och andra djur."
"En fin och strävsam entreprenör som gör sån skillnad för många vuxna, ungdomar och barn som rider och utvecklas i sin egen takt."
"Lisa ger alla en chans att få glänsa."
"Hon har ett hjärta av guld."
Som nämndes i ingressen står huset alltid öppet.
– Det är ofta fullt med folk i vårt kök, säger Lisa Asplund.
Lisa Asplund tycks ha "svinbra" hand med alla gårdens djur.
På Hallmyra erbjuds bland annat turridning, avel och ridskola. Hästarna, ett 30-tal, är främst av raserna irish cob eller shire.
Coronapandemin har inte hämmat verksamheten, snarare tvärtom.
– Vi är ju nästan bara utomhus, så här har det gått på högvarv.
Året innan corona och covid-19 blev fruktade begrepp lockade en fyra timmar lång familjedag 600 besökare.
– Hallmyra är en fritidsgård, även för vuxna, säger Lisa Asplund.
"Inom två år ska vi ha ett 80 gånger 20 meter stort ridhus", lovar Lisa Asplund som vill underlätta för alla ryttare att bedriva sin hobby året runt.
De vuxna, och barn, som själva inte sätter sig på en hästrygg kan strosa runt på Hallmyra och bekanta sig med andra djur. Här finns bland annat fjällkor, höns, grisar, getter, får, kalkoner, ankor och två åsnor.
– I princip är det ett minizoo.
Har du planer på att utöka beståndet?
– Jo, jag ser gården som ett långsiktigt projekt. En tanke är att köpa två kameler. De finns på Öland men är ganska dyra. Kameler kan användas till mycket.
En annan vision är att inom två år bygga ett ridhus.
– Jacob är händig. Men även ett ridhus kostar pengar. Platsen är utsedd och de mått vi siktar på är 80 gånger 20 meter.
Just nu görs samtliga uppsittningar under bar himmel och cirka 100 ryttare dyker upp varje vecka.
– För djuren är det inga problem, hästar är stäppvandrare. Men att hålla ridbanan ren om vintern är ganska krävande.
På Hallmyra anordnas läger för även både blinda och personer med neuropsykiatriska funktionsvariationer. Upptagningsområdet är dessutom stort.
Bellis är en av två åsnor som lever på Hallmyra gård.
Som mest kan Lisa Asplund och hennes medhjälpare ta emot kring 30 deltagare samtidigt.
– Så hellre fler kollon och fler läger fast med färre personer, säger Lisa Asplund.
Men var mättar ni alla munnar?
– Huvudsakligen på vår altan.
Hur ser dina arbetstider ut?
– Så här års både skjutsar och hämtar jag mina barn som går i skolan. Däremellan jobbar jag på gården mellan nio och ett. Det blir förstås mycket kvällar och helger också. Om vi till exempel arrangerar långritter med övernattningar i skogen bortåt Skottvång åker jag efter och servar deltagarna.
Hur får du ihop pusslet?
– Jag har ett kvalitetsliv. Jag hade ju kunnat sitta inne på ett kontor.