Åkersbon Monica Lindell Rylén, 52, är ett för många välkänt ansikte i kommunen efter många år som lokalpolitiker inom Socialdemokraterna, först som fritidspolitiker och senare på heltid. Efter trettio aktiva år, med start i Åkers kommundelsråd 1992, har hon nu valt att kliva av sina uppdrag.
Tidningen beger sig till Monica Lindell Ryléns hem i utkanten av Åkers styckebruk, där hon bor med man, två söner och två katter för att ta reda på hur det känns efter en sådan lång politisk karriär, och vad som händer nu.
– Det är tufft att vara heltidspolitiker, man tänker hela tiden i fyraårscykler. Och om man inte är beredd att ge 150% så är det bättre att kliva av och ge andra chansen. Jag gjorde det i förtid för att min efterträdare skulle få en chans att komma in i matchen innan valet, säger Monica och syftar på att hon avgick som kommunalråd sommaren 2021. Monica började som ersättare och har sedan jobbat sig uppåt och de två senaste mandatperioderna har hon haft toppuppdrag i kommunen.
– Där ska man inte sitta för länge, då kan man bli en bromskloss. Men det var svårt att dra av plåstret direkt så jag behöll kulturnämnden, säger Monica och ler medan hon berättar att det är tre sammanträden kvar där innan hon kliver av politiken för gott.
– Det har varit underbart att få göra det här en period i mitt liv. Fascinerande och lärorikt. Det har varit högt och lågt, ena stunden en tuff kommunbudget att hantera och i nästa en arg kvinna som är upprörd över att det finns för få hundbajssopkorgar. Jag har aldrig haft tråkigt.
Det svåraste med uppdraget menar Monica är att man som politiker alltid måste se till helheten, och vara såväl långsiktig som kortsiktig. Hon återkommer flera gånger till den stora skolnedläggningen för några år sedan, som påverkade många.
– Hur man än beslutar i olika frågor så är det bra för någon och dåligt för någon. Det är oundvikligt. Jag har inte väjt för jobbiga frågor och beslut, men har också fått mycket skit för det genom åren, säger Monica och berättar att förmågan att ha många bollar i luften och samtidigt kunna vara strukturerad och organiserad har varit viktig.
Monica bjuder på kaffe och bullar i huset där hon och maken bott i tjugo år. Hon visar sin stora samling tidningsurklipp, vissa mer gulnade än andra. En del insorterade i pärmar, men många inte. Det är sådant hon hoppas få tid för nu.
– Det är en töntig hobby jag har, att samla tidningsurklipp om intressanta saker som hänt. Jag är en samlare som dessutom är intresserad av historia, säger Monica.
Monica återkommer till det lokala. Hon har tidigare varit aktiv i Åkersrevyn, och jobbat med barn i kyrkan och som friluftsledare. Och hon har återupptagit sitt stora intresse för körsång, i Åkers kyrkokör.
Att vara politiker på riksnivå är inget som intresserat Monica, som däremot har jobbat som tjänsteman på riksdagskansliet och sett den världen från insidan.
– Det är svårare att påverka där och allt tar längre tid. Demokratins kvarnar mal långsamt. Det lokala är mer jordnära, man jobbar direkt i myllan så att säga. Och pratar direkt med medborgarna. Det är där jag velat vara.
Samhällsengagemanget är dock inget hon tänker lägga på hyllan utan tänker sig en framtid inom det hon tog examen i som 44-åring: statsvetenskap.
– Men alla dörrar står öppna än så länge. Och jag har ingen brådska.